Låt skyttet smälla högst
Som stod att läsa i gårdagens tidning har ett danskt par med sommarstuga nära Nöbbele Jaktskytteklubb sedan åtminstone 2012 drivit process mot föreningen. De har yrkat på att klubben inte skall få använda sin anläggning mellan första juni och sista augusti. Dessutom vill de att klubben skall förbjudas att skjuta på banorna på fredagar och söndagar samt att helgfria tisdagar och torsdagar bara får användas mellan 09.00 och 19.00. Behöver det sägas att detta vore slutet för en fungerande och uppskattad verksamhet?
På ytan ser detta ut som en tyvärr allt för vanlig och bitter konflikt mellan grannar. Men saken rymmer också viktiga samhällsfrågor: Vilka krav kan man ställa efter att man flyttat in i en bullrig miljö? Finns det plats för högljudda men betydelsefulla verksamheter när städer växer?
Det är nämligen så att Nöbbele Jaktskytteklubb använt sin anläggning sedan femtiotalet. Det kan knappast ha undgått de som köpt sommarstuga i närheten och som nu valt att lägga tid, kraft och pengar på att processa. Inför de senaste turerna, ärendet har av Mark- och Miljödomstolen återremitterats till Växjö kommuns Miljö- och Hälsonämnd, har ytterligare en handfull grannar yttrat sig om skyttebanans verksamhet och nya mätningar gjorts. Resultatet är att föreningen ålagts att förbättra bullerskyddet.
Det finns verksamheter som måste få ta plats. Flygplatser, tågstationer och skyttebanor är exempel på verksamheter som är till nytta för många men som också tar plats och sinnen i anspråk. Just skyttebanor behövs för att viltvårdsarbete skall kunna skötas på ett säkert och tillgängligt sätt. Utan ett finmaskigt nät av duktiga jägare kommer skador på jordbruk och skador i trafiken att öka.
Skytte i sig är dessutom en värdefull färdighet. Det finns fortfarande många äldre i vårt län som kan berätta om skyttesportens storhetstid i Kronoberg. Staten insåg efter första världskriget värdet i att befolkningen i ett avlångt och glest land kan hantera skjutvapen och uppmuntrade skytteträning. Ända in på sextiotalet kunde man i Småland köpa vapenhållare att montera på cykeln så att man lättare och säkrare kunde cykla till skytteträningen. Fram till 1992 hade regementet i Växjö övningsfält i Bokhultet. När färre och färre minns den tiden kommer förståelsen för skyttet också att minska. Kanske behövs nya signaler från politiken om att skytte är värdefullt för samhället.
Det finns förstås gränser även för hur mycket den här typen av verksamheter får störa, det är till exempel det vi har Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsen till. Det går dock inte att träna skytte utan att det låter. Den som drivit process i närmare tio år lär knappast nöja sig med de åtgärder som skytteklubben ålagts att göra. Det vore en förlust för samhället om Nöbbele Jaktskytteklubb tvingades stänga på grund av oresonliga påtryckningar.
