Annons

Läxfri skola en hägring

Liberalerna vill skydda barn från kommuner som jagar efter synvillor.
Publicerad 16 mars 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Läxfri skola är en trend som återkommer med jämna mellanrum. Argumentet för att ta bort läxorna är inte sällan likvärdigheten: att barn med svårt för läxläsning, eller med kaotisk familjesituation hamnar på efterkälken. Tar man i från tårna kan man till och med hävda att läxor driver på social ojämlikhet. Men då har man missat den viktiga poängen med läxor: att barn får öva sig i ansvarstagande.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Roger Haddad, skolpolitisk talesperson för Liberalerna, uttalade i veckan att partiet kommer att verka för ett förbud för kommuner att införa läxfri skola. Det är en viktig strid att ta. Dels för att stärka lärarna. Det bör vara upp till dem att avgöra om och hur läxor passar in i de olika ämneskurserna. Om en kommun tar sådana beslut innebär det ett hårt underkännande av lärarens förmåga att utforma sin undervisning. Vem vill vara lärare i en sådan miljö?

Annons

Men den främsta anledningen till att ha läxor i skolan är att de innebär en förberedelse för att ta ansvar. Läxor bör förstås i alla lägen vara hanterbara för barnen. Det kommer ändå att finnas variation i hur bra barnen klarar av att lösa dem. Vissa får hjälp av sina föräldrar och andra får tidigt stå på egna ben. Men erfarenheten av att ta eget ansvar för en liten del av sin skolgång är värdefull och pedagogisk. De som argumenterar mot läxorna talar inte sällan om att skolan måste satsa så att utbildningen klaras av under skoldagen, som om läxor är till för att bocka av uppgifter som inte hunnits med. Det visar att man inte förstått den huvudsakliga poängen.

Eget ansvarstagande för sina studier är en förutsättning för högskolestudier. Det vet föräldrar som genomgått en universitetsutbildning, och kanske är det också därför troligare att de hjälper sina barn med läxorna. Hur skall eget ansvar kunna förmedlas på ett långsiktigt sätt utan läxor? Hur öppnar man för högre studier för personer utan akademisk bakgrund? Det svarar inte kritikerna på, eftersom de inte verkar ha förstått poängen med läxläsning.

Dessutom är det inte bara högre studier som gynnas av att barn lär sig att disponera sin tid och ta tag i uppgifter man inte valt själv. Läxor är en effektiv förberedelse för arbetsliv, föreningsengagemang och medborgaranda. Det låter kanske styltigt, men att slå sig ned med tråkiga uppgifter är ett stående inslag i vuxenlivet och samhället. Det finns ingen anledning att en kommun skall hindra barn från sådana erfarenheter.

Det politiska engagemanget för likvärdighet i skolan är förståeligt. Det är angeläget att barn inte begränsas i sina möjligheter på grund av att skolan sviker. Samtidigt har likvärdigheten blivit till en politisk hägring: den kan nämligen alltid bli bättre. Det är den viktigaste anledningen till att Liberalerna vill införa förbudet riktat mot kommuner. Välmenande lokalpolitiker har svårt att värja sig för talet om likvärdighet och löper stor risk att offra både lärarnas yrkesstolthet och barnens erfarenheter för att jaga efter en lyktgubbe som aldrig låter sig fångas.

Jacob SidenvallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons