Liberalerna har inte råd att vela
Liberalernas partiråd bestämde sig i våras för att ställa sig bakom att arbeta för en borgerlig regering, och bröt då med linjen man hade haft innan dess. Beslutet backades av över sextio procent av ombuden på partirådet. Alla partirepresentanter var inte nöjda med beslutet.
Det rapporterades i Svenska Dagbladet (5/7 2021) om att flertal ledamöter i Liberalernas riksdagsgrupp övervägde att rösta fram Löfven igen. När det kom till kritan avvek riksdagsledamoten Nina Lundström från partilinjen och röstade gult för Löfven, vilket innebär att hon tolererar honom som statsminister. Lundström motiverade sitt beslut med att Liberalerna lovat att aldrig samarbeta eller regera med stöd av Sverigedemokraterna.
Mätningarna indikerar att valet 2022 blir en rysare. Det är väldigt jämnt mellan partierna som föredrar Löfven respektive partierna som föredrar Kristersson. Det kan skilja så lite som enstaka mandat emellan. I ett sådant läge vore det ett hinder för maktskifte om Liberalernas interna oenigheter fortsätter till den grad Löfven säkras en till mandatperiod på grund av att några enstaka liberalpartister gått emot sin egna partilinje.
”Och vad händer om majoriteterna skiftar igen och Liberalerna sedan fäller krokben för en Kristersson-regering genom att byta fot?”
Just nu ser det också minst sagt dystert ut för Liberalerna i opinionen. Partiet verkar parkerat sig runt två och en halv till tre procent. Liberalerna måste ha stödröster för att klara riksdagsspärren, ifall trenden fortsätter till 2022. Men vad finns det för incitament för borgerligt sinnade väljare att stödrösta kvar Liberalerna om man inte kan veta om alla deras riksdagsledamöter håller partilinjen när det blir skarpt läge? Och vad händer om majoriteterna skiftar igen och Liberalerna sedan fäller krokben för en Kristersson-regering genom att byta fot?
Dessutom blir det ibland svårt för Sabuni och partiets sakpolitik att nå ut när väldigt mycket av partiets utrymme i media äts upp av interna oenigheter. Flera tunga företrädare och även partiets ungdomsförbund, LUF, har ofta varit högljudda in sin kritik och ibland varit skickligare än partiledningen i att nå ut med sina budskap. I helgen hade exempelvis LUF kongress och beslutade återigen att fortsätta driva en linje för fri invandring, en åsikt som hamnar på tvärs med Liberalernas tillskärpta linje samt tilltänkta samarbetspartier på oppositionssidan. Självklart är ungdomsförbund just ungdomsförbund och ska inte detaljstyras av sitt moderparti och partier ska naturligtvis kunna ha en transparent intern debatt. Däremot måste ledningen bli bättre på att bemöta de interna motargumenten och vässa sin egna kommunikation.
Liberalernas ledning måste helt enkelt bli bättre på att visa just vad Liberalerna vill och kommer göra. Budskapet som väljarna mottar måste vara tydligare och enklare att förstå. Partiet måste tydliggöra för svenska folket vart de står och vad deras väljare efter valet får. För något annat har de faktiskt inte råd med.
EVIN BADRNIYA
