Linné har många år på sig
Linnéuniversitetet (LNU) tappar i den internationella jämförelsen som Center for university rankings tagit fram. Det är ett ganska stort tapp jämfört med andra svenska universitet samtidigt som LNU behåller sin plats som Sveriges fjortonde bästa lärosäte.
Den akademiska världen och denna typ av rankingar är inte helt rättvis, framgångar går i arv. Rankingen baseras bland annat på hur stor andel av studenterna som disputerar, man lägger också stor vikt vid publiceringar i akademiska tidskrifter. Det verkar också finnas en särskild viktning mellan dessa tidskrifter, där mer etablerade ger bättre poäng.
Det är också tydligt att äldre universitet når högre resultat på listan. Karolinska institutet, det svenska lärosäte som hamnar högst på den internationella listan, är grundat 1810. Ett bra tag tidigare än både Göteborgs och Stockholms högskolor som blev universitet på nittonhundratalet men som i dag ses som självklara lärosäten. Till och med Standford University (tredje bäst i världen), som ses som mycket framåtsyftande har en mer än hundraårig historia bakom sig.
Linnéuniversitetet kan räkna sin historia tillbaka till 1977 men blev universitet 2010, ur det perspektivet är placeringen 1401 fullt godkänt. Globalt, bland över tjugotusen jämförda lärosäten, är det ett toppresultat.
Men förändringen i placering borde ändå vara en blåslampa för Växjös lärosäte. Det handlar om etthundratjugotre placeringar som tappats på bara ett år. Det är som sagt mycket bland de svenska universiteten. En invändning är att det sannolikt är mer turbulent längre ned i pyramiden där LNU befinner sig. De stora och gamla prestigeskolorna lär ha resurser till något så fåfängt som att värna sin position i denna typ av listor, andra får ta det som det kommer.
Jämför man LNU med Uppsala universitet handlar det om helt olika summor till forskningen vid lärosätena. I sin årsredovisning anger LNU att man hade fått ihop drygt trehundra miljoner kronor i beviljade forskningsmedel. I Uppsalas årsredovisning noteras en enskild större donation på hundra miljoner kronor till en forskningsbudget som var på över fem miljarder kronor. Donationer är fortfarande en viktig del i finansieringen av forskning, och äldre universitet har med större sannolikhet fler välbärgade alumner som kan tänka sig att vara frikostiga.
Men Linnéuniversitetet är inte utan välgörare. Ingvar Kamprads stiftelse och Crafoordska stiftelsen är två privata aktörer som förra året valde att satsa på den forskning som bedrivs här i Småland. Med tiden kan det bli fler som gör samma val.
Men för att det skall bli verklighet behöver Linnéuniversitetet se till att slå vakt om sina kvaliteter. Som ett relativt ungt universitet behöver man inte vara tyngd av gamla vanor utan kan välja friare när man försöker få fram sina spetsprojekt. För sydöstra Sverige är det också väldigt viktigt att ha ett universitet. När fler yrkesutbildningar akademiserats blir studieorten mer avgörande. Det är också något att värna.
