Ljudlösa skogsbränder
Förra året brann mer än två miljoner kubik skog. Sommaren 2018 lär många minnas länge, värmen var påtaglig för alla men varmast var det mitt i de stora skogsbränder som härjade. Samtidigt som Hemvärn, polis, bönder och frivilliga kämpade mot de mest omfattande bränderna på länge drabbades nästan dubbelt så mycket skog av angrepp från granbarkborren. Det är en mindre dramatisk och därför mer bortglömd förstörelse. Den gångna sommaren räknar man med att var tredje skogsägare haft skadedjuren på sina marker.
Tidigare i veckan rapporterades att Oskarshamns kommun kommer att göra sämre ekonomiskt resultat på grund av skador på skogen den äger. I Mörlanda utanför Vimmerby har granbarkborren spritts från ett naturreservat som förvaltas av länsstyrelsen i Jönköping till intilliggande skog. I naturreservat och annan skyddad skog får man inte använda samma metoder för att bekämpa barkborrarna som i icke-skyddad skog. För grannarna till reservatet har detta inneburit miljonförluster. Skog som hade kunnat stå till sig har fått avverkas för att inte bli helt värdelös av insekternas borrande.
Naturreservat är en gemensam angelägenhet och oaser för djur och natur. De är knappast tänkta att fungera som smittospridare som förstör det som människor lagt decennier på att förvalta. Människan har naturen helt i sin hand, det är upp till oss att avgöra var en rimlig avvägning skall göras.
Granbarkborrens framfart har följts noga av Statens Lantbruksuniversitet. Där har man inom ramen för SLU miljöanalys gjort egna kartläggningar av regionala utbrott. Sedan tre år tillbaka har dock finansieringen för den verksamheten tagits bort och vår information om farsoten minskat. Det är knappast lyckat.
För att komma till rätta med problemet är det viktigt att man har en så bra bild av spridningen som möjligt. Det ger skogsägare en chans att begränsa skadorna och förhoppningsvis minska spridningen.
Det kommer aldrig gå att skydda sig helt mot skador, varken som människa eller företagare. Ibland blir skördar dåliga och ibland blir de goda. Vad gäller skador från granbarkborren finns dock en koppling mellan skadorna och förvaltningen av naturreservat. Det är inte lätt att reda ut vad som bör vara en rimlig avvägning mellan olika intressen, men dagens situation är inte hållbar. Kanske måste möjligheterna att bekämpa insekterna bli bättre även för skyddad skog eller ett system för kompensation till grannar utarbetas. Det kan vara sätt att bromsa de tysta skogsbrändernas härjningar.
