Annons

Ljungby har rätt att neka snurror

Sedan 2014 har en bygglovsprocess pågått i Ljungby kommun om tre vindkraftsverk. Miljö- och byggnämnden i Kommunen har nekat bygglovet med hänvisning till att bygget inte följer kommunens riktlinjer om var och hur vindkraftverk får byggas.
Ledare • Publicerad 17 februari 2021
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Beslutet hävdes senare av länsstyrelsen som menade att bygget borde tillåtas. Nämndens beslut har i sin tur har nyligen nekats överklagan till domstol eftersom ärendet inte avslutats utan bara gått tillbaka till kommunen.

Foto: Carina Carlzon

Länsstyrelsen menar att kommunen varit alltför vag i sin motivering till varför bygget inte fått tillåtelse. Ljungby är ganska tydligt med att bygget strider mot dess riktlinjer för vindkraftverk. Att tornen skall stå grupperat och inte vara inom tusen meter av bostadshus. Platsen, strax öster om Agunnaryd, ligger dessutom utanför kommunens vindkraftsplan.

Annons

Det är dock osäkert om kommunens överklagan till Mark- och miljödomstolen skulle ha det minsta chans att landa i en dom till kommunens fördel. På Energimyndighetens hemsida samlas resultaten av tidigare domar om tillståndsärenden för vindkraftverk och det ser inte ljust ut för kommuner som vill sätta upp egna regler.

Sådant som krav på grupperade torn och tusen meter till bostadshus har redan prövats och fällts för att vara onödiga hinder för byggande. Planläggningen kan vägas in men det är samtidigt inte unikt att man gör undantag och bygger utanför vindkraftsplaner eller nekar sådant som ska byggas där det tidigare bedömts vara lämpligt.

Ofta nekar myndigheterna själva kraftverk för att de placeras inom känslig naturmiljö eller för nära militära anläggningar. Mark- och miljödomstolen har dock uttalat att ”påverkan på landskapsbild får ofta tålas på grund av intresset att bygga ut vindkraft” och att kraftverken också kan byggas på mark med höga naturvärden. Behovet att bygga fler vindkraftverk har gjort att skrivningar om snurrorna inte får påverka landskapet negativt och liknande mindre tekniska hinder röjs undan.

Helt förnybar elproduktion till år 2040 säger regeringen. I praktiken kräver det en mångdubbling av antalet vindkraftverk. Att kommuner stretar emot för att bygget inte har lokalt stöd är då ett problem för regeringen och i förlängningen myndigheterna som skall verkställa politiken.

Även om bygglov ges kan kommunfullmäktige neka att ge sin ”tillstyrkan” eller dra tillbaka ett sådant beslut om det redan är taget. Det skulle stoppa bygget och behöver enligt lagen inte motiveras. Det har länge varit utvägen för de kommuner som vill fortsätta styra över byggandet.

Det är rimligt att kommuner kan neka något som har så stor inverkan på sin omgivning som vindkraftverk. Planeringen av markanvändning är en självklar del av det kommunala självstyret. Nu snabbutreder regeringen ett borttagande av behovet av tillstyrkan, även kallat kommunalt veto. Det skulle visserligen göra tillståndsprocessen snabbare och mindre godtycklig, men samtidigt undergräva en viktig del av det kommunala självstyret.

Ett system där kommunerna kan ställa rimliga krav tidigt i processen hade varit önskvärt steg bort från de kostsamma och långa processerna. Men det får inte ske genom att rikspolitiken kör över de lokala beslutsfattarna.

Pontus WesterholmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons