Lycka till, Löfven!

Så hoppade först Sverigedemokraterna av. Eller till slut, frestas man skriva eftersom det i realiteten var något av en tidsfråga. Sverigedemokraterna har aldrig haft något att vinna på att gå in i en uppgörelse som skulle desarmera migrationskonflikten före nästa val. Att de har låtsats som något annat har förstås varit spel för gallerierna. De har framför allt kunnat dra nytta av bilden som etablerad och accepterad samtalspartner i frågan. Att man sitter kvar i kommittén ”för att ta fram ett alternativ” är följdriktigt i det perspektivet.

Ledare • Publicerad 6 juli 2020 • Uppdaterad 1 december 2020

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Vad Sverigedemokraterna i praktiken också gjorde var att driva Moderaterna och Kristdemokraterna framför sig. Dessa två ställdes inför valet att stanna kvar i förhandlingarna och riskera att förlora sig i en rödgrön röra, eller följa Sverigedemokraterna i spåren för att täcka ryggen mot de över sextio procent som enligt en färsk opinionsundersökning vill ha en stramare migrationspolitik.

Det var nog inte ett så förfärligt svårt val för dem. Positionerna inför valet 2022 är i stort sett redan klara för dem. Moderaterna och Kristdemokraterna har i realiteten styrt in mot en regering som stöds av Sverigedemokraterna, och migrationsfrågan kan inte gärna hänga i luften i en sådan ekvation. Till nöds kan man förstås träffa en ”egen” tvåpartiuppgörelse men det mest ändamålsenliga är förstås något som åtminstone lätt kan jämkas samman med det snart färdigspunna Sverigedemokratiska förslaget.

Annons

Moderaternas migrationspolitiske talesperson Maria Malmer Stenegard har förklarat att man städat kommer att vänta in sekretariatets formella förslag tisdag morgon men sedan ansluta sig till de partier som vill ha ett stramare förslag än vad regeringen de facto har beslutat sig för. Vi vet vilka som avses.

I grund och botten är det här bra. Det är många års infekterad och politiskt insnärjd migrationspolitik som till slut ställs på sin spets. Det kommer nu att utkristalliseras definierbara och demokratiskt valbara alternativ i frågan. Ja, det finns ett värde i att forma en blocköverskridande överenskommelse. Men inte till vilket pris som helst. Fredrik Reinfeldts ödesdigra uppgörelse med Miljöpartiet 2011 bär syn för sägen.

Socialdemokraterna tvingas nu till något liknande men i åtminstone halvfullt medvetande om vilken plågsam politisk belastning en sådan manöver innebär. Sverige 2022 kommer vara väsentligt annorlunda än 2011 och redan då var uppgörelsen i fråga ödesdiger ur såväl sakligt som strategiskt hänseende.

Oavsett vilka partier Stefan Löfven nu lyckas binda upp på en migrationspolitik - som ovillkorligen kommer vara mer liberal än vad väljarkåren har aptit för - har han problem. För denna politik skall han sedan försvara i val gentemot ett sannolikt trepartialternativ där han kallat ett parti nyfascistiskt. Marginalväljarna i frågan finns inte inom Centern eller Miljöpartiet utan hos Socialdemokraterna. Närmare bestämt inom det åt Sverigedemokraterna alltmer lutande LO-kollektivet. Det är de som skall övertygas om att det är nyfascistiskt att vilja ha ett volymmål.

Lycka till, som man säger.