Annons

Man borde kunna svara

Anklagelserna om att äldre coronasmittade i Stockholm inte fått vårdinsatser är så hårresande att ansvariga borde ha svarat vid det här laget.
Publicerad 21 maj 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Så hände det som vi i mars var så överens om inte fick hända: vården tycks inte ge alla Coronasmittade samma chans. Det var ju det som skulle skilja oss från Italien där man blev överväldigad av smittans framfart och tvingades till iskalla avgöranden om vilka som skulle ges vård och inte. Vår Folkhälsomyndighets representanter var till och med så självsäkra att man uttryckte sig så plumpt kring Italiens trauma att landets ambassadör fann sig nödd att skriva ett brev och be om en ursäkt.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Dagens Nyheter rapporterar att äldre Coronasmittade i Stockholm i viss utsträckning inte verkar ges vård som skulle kunna rädda deras liv. Andelen personer över åttio års ålder som intensivvårdats är väldigt låg jämfört med hur stor andel den gruppen utgör av dödsfallen. Dessutom pekar Yngve Gustavsson, professor i geriatrik vid Umeå universitet på att intensivvårdsplatser stått tomma samtidigt som människor dött i smittan. Fortsättningsvis har bara tolv procent av de som smittats på äldreboenden i Stockholm fått komma till sjukhus trots att behandlingarna där visat sig ha god effekt för många av de äldre. Det skall nu mycket till för att ändra intrycket av att äldre lämnas att dö trots att det fanns vårdresurser.

Annons

Under hela pandemiperioden har det från myndigheterna basunerats ut att man inte bör använda munskydd när man är ute bland folk eftersom det kan ge en falsk känsla av trygghet. Något som då skulle kunna leda till att man beter sig mindre ansvarsfullt i offentlig miljö. Med samma logik framträder den större Coronastrategin i ett förklarande, men också ödesmättat, ljus: kan det vara så att jakten efter flockimmuniteten ger en omedvetet ökad acceptans för höga dödstal i Sverige?

Det är inte konstigt att människor, företag och inte minst vårdpersonal börjar bli nötta efter åtta veckor av ovisshet, död och ekonomisk tillbakagång. Men man måste göra sitt bästa för att inte bli avtrubbad. Rapporter om att varje individ som drabbats av sjukdomen inte skulle ges bästa möjliga chans att överleva samtidigt som vårdresurser står outnyttjade borde vara så hårresande att de som har ansvar för vården och för strategin släpper allt de har för händerna för att bevisa att så inte är fallet.

För de har ju följt händelserna noga och borde kunna förklara detta. Från dag ett har vi haft täta och regelbundna presskonferenser med medicinskt och politiskt ansvariga på olika nivåer. När de läste de där isande rapporterna från läkarna i Bergamo måste de väl rimligen ha insett att om man skall ta sig igenom detta med värdighet så måste varje smittad ges så goda chanser som möjligt att överleva. Och eftersom Sverige fick bättre förvarning än Italien så ökade också förväntningarna på att man skulle kunna klara av att leva upp till detta.

Den mindre restriktiva väg som valdes åt vårt land byggde på att de äldre skulle skyddas. Redan i april medgav regeringen att man inte lyckats med detta. Många lär nu vara intresserade av att få veta om något av de missförhållanden som omnämns i början av denna text härrör från tiden efter att regeringen insåg att de äldre inte skyddats på bästa sätt.

Jacob SidenvallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons