Med kärnkraft mot klimatmål
Det är en konstant törnesnårsliknande debatt som förs kring detta. Å ena sidan är de potentiella konsekvenserna av att vifta bort larmen förödande. Å andra sidan är det osunt med resonemang kring komplex vetenskap som per automatik avvisar ifrågasättanden. Det är inga hjärtliga tonfall i sådana meningsutbyten.
Så här långt bör i alla fall en gemensam linje vinna uppslutning, nämligen att alldeles oavsett graden av mänsklig påverkan är hotet där och måste mötas. IPCC sätter en uppvärmning på 1,5 grader om tjugo år som i princip ofrånkomlig. Framför allt är det mängden koldioxid i atmosfären som direkt och utan vidare omsvep leder till temperaturhöjning.
”Det finns en parlamentarisk majoritet till kärnkraftens fromma i Sverige men Miljöpartiet har lyckats låsa fast systemet.”
I Sverige finns det onekligen de som i sann förnekelseanda bakbinder den politiska viljan och det är precis de som påstår sig göra motsatsen, nämligen kärnkraftsmotståndare. En bred satsning på modern kärnkraft är den överlägset bästa strategin, kanske över huvud taget den enda realistiska, för att göra oss oberoende av fossil energi men Miljöpartiet vägrar. Och sitter som bekant i regeringen. Det finns en parlamentarisk majoritet till kärnkraftens fromma i Sverige men Miljöpartiet har lyckats låsa fast systemet.
För Miljöpartiet spelar det ingen roll hur mycket kärnkraftstekniken förändrats och hur pass grön energikälla den numera är. Den betraktas fortfarande på något slags pseudoreligiöst plan som oren. Förnuft och rationalitet har inte med partiets avvägningar att göra i det avseendet.
Frågan är hur det år efter år kan vara politiskt möjligt för Miljöpartiet att exploatera ett strikt taget existentiellt samhällsproblem samtidigt som man aktivt blockerar den mest uppenbara vägen framåt. En misstanke är att den mediala miljön är mer tillåtande mot den här akrobatiken än vad den skulle varit i andra fall.
Här bör man vara tydlig: Vägen mot låga koldioxidhalter går inte genom flygskam eller genom att köra svensk köttproduktion i botten. Svaret på de här frågorna kan inte vara att mänsklig aktivitet skall reduceras. Det är en utvecklings- och för den delen livsfientlig hållning. Svaret ligger i samhällets förmåga att orientera sig mot ett mer intelligent tekniskt arrangemang. Vi behöver inte bara hejda avvecklingen av kärnkraft, vi behöver bygga ut den rejält.
Det är i sig inget fel med moralisk passion i klimatfrågan men det är farligt att låta passionen styra åt fel håll. Miljöpartiet representerar inte en politisk lösning på klimatproblemet utan motsatsen.
FREDRIK HAAGE