unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Med Kubrick till månen?

För en tid sedan inföll femtioårsjubileet av månlandningen den tjugonde juli 1969 – den första av sex i sitt slag fram till 1972. Inte alla närmade sig högtidlighållandet på samma sätt. För de konspiratoriskt sinnade var detta bara det senaste uttrycket för den offentliga lögnen att USA skickat astronauter till vår grannhimlakropp.
Foto: Neil Armstrong
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Diskussionen om huruvida månlandningarna faktiskt ägde rum har pågått i decennier och visar inga tecken på att stanna av – kanske snarare tvärtom, givet att vi just nu tycks leva i något av en konspirationsteoriernas guldålder. Striden har stått om bland annat hur skuggor faller och hur en flagga kan röra sig utan förekomsten av vinddrag.

Till de mer utvecklade konspirationsteorierna kring månlandningarna hör exempelvis idén att USA mördat ett antal astronauter för att sopa igen spåren. Liksom idén att regissören Stanley Kubrick hjälpte rymdstyrelsen NASA iscensätta de två första månlandningarna, något han senare skall ha velat bekänna genom olika anspelningar i filmen The Shining från 1980.

Det skulle krävas inte bara en utan ett antal böcker för att behandla och bemöta alla ifrågasättanden av månlandningarna. Här kommer endast en aspekt att beröras, nämligen problemet att kontrollera information. För det första svårigheten att hålla på hemligheter när flera personer finns med i bilden.

Benjamin Franklin yttrade en gång i tiden att ”Tre kan bevara en hemlighet om två av dem är döda”. Det ligger en djup och uppenbar sanning i hans lakoniska konstaterande, som får en särskild tyngd när åtskilliga människor är inblandade i hemlighållandet av någonting väsentligt.

Om månlandningarna vore falsarier skulle det röra sig om förra århundradets största mörkläggning. En stor mängd personer skulle ha varit delaktiga i ett lurendrejeri av den omfattningen, vilket gör det osannolikt att inte någon eller några av dem vid det här laget skulle ha trätt fram med sin historia. Det har trots allt gått ett halvsekel – hur länge skulle varenda person som var involverad kunna hålla inne med en så pass diger lögn?

För det andra hade Sovjetunionen knappast låtit sig föras bakom ljuset eller försummat att syna en bluff. USA:s månbesök utgjorde led i en rymdkapplöpning, som i sin tur var en del av ett kallt krig som hettat till ordentligt i Vietnam. Underrättelsepersonal nagelfor fiendens alla göranden av någon vikt. USA hade aldrig kommit undan med att simulera månlandningar istället för att faktiskt genomföra dem.

Den argumentation mot konspirationsteorierna kring månlandningarna som förts här är förstås inte vattentät, men den innebär likväl att dessa teorier är föga troliga. Om inte någon inom USA:s myndighetssfär avslöjat ett så betydande bedrägeri hade ryssarna gjort det.

Lustigt nog bekräftar de som tror att Kubrick ville erkänna sin delaktighet i en konspiration indirekt giltigheten av detta resonemang. För vad visar deras försanthållande på, om inte just problemet att bevara en tryckande hemlighet?

Läs mer