Annons

Mediestödet stärker den liberala demokratin

Regeringen inför ett mediestöd för att stärka den liberala demokratin och får obegripligt nog kritik för att urholka den liberala demokratin. Men de röster som hävdar att regeringen vill styra medier bär ett ansvar. De urholkar förtroendet för demokratin helt utan grund.
Ledare • Publicerad 24 juni 2024
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Bilden av att den liberala demokratin är hotad i Sverige börjar faktiskt att bli tröttsam. Och den blir i sig ett hot mot den liberala demokratin. De ständiga påståendena om att demokratin är hotad blir till slut tagna för sanningar, de uppfattas som trovärdiga.

Tidigare kulturminister Amanda Lind  (MP) tar emot utredaren Mats Svegfors förslag om mediestödets utformning. Trots blocköverskridande enighet om politiken anklagas regeringen för att stödet får en högerlutning.
Tidigare kulturminister Amanda Lind (MP) tar emot utredaren Mats Svegfors förslag om mediestödets utformning. Trots blocköverskridande enighet om politiken anklagas regeringen för att stödet får en högerlutning.Foto: Rolbin Ek/TT

Ett exempel är den kritik som röster till vänster nu bedriver när det gäller det mediestöd som nyligen sjösattes. Tidningen Syre som står den gröna rörelsens nära annonserar ”Låt inte regeringen tysta oss”. Socialdemokratiska partitidningen Aktuellt i Politiken säger att ”regeringens attack mot mediemångfalden nu är sjösatt”. Vänstertidningen ETC menar att man ”banar väg för total högerdominans”.

Annons

Mediestödet som nu träder i kraft ersätter det presstöd som spelat ut sin roll. Den tidigare kulturministern Amanda Lind (MP) tillsatte Mats Svegfors som utredare. Valet av utredare vittnade om att Lind sökte förankra utredningen brett. Svegfors var tidigare chefredaktör för Svenska Dagbladet, han har varit vd för Sveriges Radio och landshövding. Samt lett en rad tunga utredningar.

Svegfors landade i uppfattningen att stödet skulle riktas direkt mot journalistik. Lokalmedia och nyheter skulle prioriteras. Pikant nog ledde det till att obundet moderata Svenska Dagbladet blev den stora förloraren på det nya systemet.

Politiken stod enig bakom utredningen. När ett lätt modifierat förslag lades fram i riksdagen röstade socialdemokraterna för propositionen.

Så var det med regeringens attack mot mediemångfalden.

Sant är att olika vänsteravisor som Flamman Proletären, Nya Tider, Feministiskt perspektiv och Syre inte beviljas det nya nya mediestödet, men de får övergångsstöd under upp till sex år. Men inte heller nyhetsmagasinet Fokus, det liberala nyhetsmagasinet Nu, (partiägd) högerorganet Bulletin (startar man tidning för att få mediestöd?) eller oberoende Kvartal får pengar. Den kristna pressen med tidningar som Dagen, Världen Idag, Sändaren och Hemmets vän tillhör de stora förlorarna och får ett väsentligt minskat stöd. Det är tidningar som – i vart fall Dagen och Världen Idag – som vänstern klistrar en borgerlig etikett på. Alls som inte är vänster etiketteras där som höger.

Det är för övrigt inte regeringen som fattar beslut om medelstilldelningen. Som bekant har Sverige självständiga myndigheter och i Mediestödsnämnden finns ingen partipolitisk närvaro. Där sitter istället bland annat förre pressombudsmannen Ola Sigvardsson, journalisten Lars Truedson och professorn i medievetenskap Bengt Johansson. Avpolitiseringen av nämnden är också ett led i att försvaga de politiska partiernas makt över anslag. Det brukar ses som en förstärkning av den liberala demokratin.

Så var det med kulturminister Parisa Liljestrands (M) ”attack mot de fria medierna”.

Socialdemokraterna ställde sig bakom propositionen i riksdagen, i ett uppenbarligen oförankrat utspel inför omröstningen varnade riksdagsledamoten Lawen Redar för att det demokrativillkor som införs för mediestöd var ”urvattnat” av ”SD-regeringen”.

Rent generellt kan sägas att mediepolitik inte längre väger tungt i riksdagen. Få ledamöter har erfarenhet av press och etermedia. Få verkar känna till att misstron mot demokrativillkor hänger samman med en respekt för den tryckfrihetstradition vi normalt hedrar i Sverige.

”Få verkar känna till att misstron mot demokrativillkor hänger samman med en respekt för den tryckfrihetstradition vi normalt hedrar i Sverige.”

Linnéuniversitetet, Stockholms universitet, Publicistklubben, Journalistförbundet vände sig mot detta krav med hänvisning till att tryckfriheten är grundlagsskyddad. Det är mot denna bakgrund som demokrativillkoret mildrades något i lagtexten – alltså för att hedra och inte för att urholka den liberala demokratin.

Vem är det som står för polarisering? Vem är det som förgiftar det offentliga samtalet? Ja i varje fall inte de som upprätthåller journalistik, avpolitiserar de organ som delar ut anslag och som hedrar den historiska svenska tryckfrihetstraditionen i den liberala demokratins anda.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons