Migrationspolitik för den digitala eran
Så var det dags för avstämning i regeringens migrationspolitik. Ansvarig minister Maria Malmer Stenergard stod under tisdagen tillsammans med Sverigedemokraternas Henrik Vinge och presenterade de reformer som lanserats och planerats på området. Målet är det som fastslogs i Tidö-avtalet: ett paradigmskifte i migrationspolitiken.
Det är ingen lätt sak. Sverige har ett grundmurat rykte som en enkel väg in i västvärlden. Vår välfärdsstat har gjort att man kan komma med tomma händer utan att behöva känna större press på sig att åstadkomma saker direkt. Sveriges höga förväntningar på arbetsrätt och arbetsvillkor har också gjort att många förhoppningar om att snabbt komma i arbete grusats när kraven visat sig svåra att nå. De kryphål som finns och används visar sig snabbt leda till utnyttjande som få trivs med.
Men välfärd och arbetsrätt är saker vi inte vill tumma på, de är avgörande för vår identitet och resultatet av flera generationers hårda arbete. En överdimensionerad invandring verkar inte stärka välfärden på det sätt som vissa på vänsterkanten hade hoppats och verkar inte kunna användas för att minska välfärden och arbetsrätten, som andra på den liberala högerkanten hade hoppats.
Regeringen kommer nu lansera en informationskampanj för att förmedla att Sveriges migrationspolitik stramas åt för lång tid framåt. Myndigheter som agerar i utlandet får i uppdrag att föra ut budskapet, översatt till relevanta språk. Det är en åtgärd som många nog underskattar. Vi lever i en digital och global värld. Det visade sig under migrationskrisen 2015 att information spreds snabbt och med precision. Även människor på flykt gör vad de kan för att få bästa möjliga förutsättningar i det nya landet, och väljer i viss mån land utifrån det.
Den situationen kommer att kvarstå eller intensifieras. Ekonomisk migration, där människor inte flyr förföljelse utan livsvillkor som man, ofta med viss rätt, inte är nöjd med kommer att fortsätta. Delvis för att människor idag har mycket lättare att ta reda på vad de går miste om om de stannar kvar. Till den digitala världens möjligheter hör ständig önskan om något bättre. Förhoppningen har varit att denna längtan och inspiration skall leda till reformer i länder med repressiva regimer eller svårartad korruption. Men ofta leder den till att initiativrika personer helt enkelt söker sig till ett nytt land.
Sverige är alltså i behov av en långsiktigt hållbar migrationspolitik som tål detta nya klimat. Det är också samma trender som fått regeringen att involvera biståndsmyndigheten SIDA i migrationspolitiken. Den skall rikta en del av sin verksamhet mot projekt som gör länder mer attraktiva att stanna kvar i. För migration innebär också utarmning av länder och kulturer, att högutbildade flyttar gör det svårare för andra att driva det hela vidare. Samhällen eroderar.
För Moderaterna kan detta vara ett obekvämt avsteg från partiets utpräglade individualism. Men det är en välbehövlig omprövning.