Mindre nit, mer lyhördhet
På den ena sidan står Sibylla i Älmhult och klädföretaget Langes i Virestad, som får medhåll från Älmhults kommun. På den andra länsstyrelsen och Trafikverket, vilkas agerande andas formrytteri och visar på en oförståelse för landsbygdsföretags villkor.
Som Smålandsposten rapporterade igår har länsstyrelsen nu avslagit två av Sibyllas tre skyltansökningar. Detta bådar inte gott för Langes, som fortfarande väntar på beslut. Skälet till att länsstyrelsen nobbat de båda Sibyllaskyltarna är att man ansett dem vara trafikfarliga, då de skulle sitta vid avfarter och nära andra skyltar. I botten på det hela ligger omständigheten att en skylt som tar mer än två sekunder att läsa medför en förhöjd olycksrisk.
Sibylla menar att beslutet fattats på orätta grunder och påpekar att skyltarna är ”mycket stilrena och lättlästa vilket innebär att de ej kan påverka förarens uppmärksamhet på ett negativt sätt”. Man har följaktligen valt att överklaga utslaget.
Så långt Sibylla, som givetvis talar i egen sak. Företaget får emellertid stöd av centerpolitikern Pontus Haglund, ordförande i Älmhults miljö- och byggnämnd, som ställer sig starkt kritisk till Trafikverkets synpunkter på Langes och Sibyllas skyltar.
Haglund ”tycker det är helt sjukt att det inte är likabehandlingsprinciper jämfört med andra ställen och orter i Sverige som har skyltar längs vägarna. Vi verkar nitiskt behandlade i den här regionen, vilket är tråkigt”. Han framhåller även att olycksrisken bevisligen är mycket låg och att väg tjugotre står i färd att få förbättrad säkerhet.
Det finns således goda argument för att skyltarna skall tillåtas. Haglund månar förstås om ett välmående näringsliv i sin kommun men något snävt ekonomiskt intresse handlar det inte om, givet att invånarnas väl är förknippat med de lokala företagens.
Trafiksäkerheten är bokstavligen livsviktig, men frågan är hur långt det är rimligt att driva den. En övernitisk tillämpning av ett regelverk är lika ovälkommen som en slapphänt sådan. ”In Sweden we have a system”, brukar det skämtsamt heta apropå den svenska självbilden. Frasen speglar likväl ett utbrett synsätt i det offentliga Sverige, där byråkratism förblir tidens lösen.
Problemet är att den byråkratiska stelbentheten ofta sätter käppar i samhällsmaskineriets hjul. Konsekvenserna blir särskilt kännbara på landsbygden, som många gånger är utsatt och mindre lyckligt lottad. Det är mot den bakgrunden hög tid för myndigheter som länsstyrelsen och Trafikverket att bli mindre nitiska och mer lyhörda för dess behov.
En reklamskylts vara eller icke vara kan förvisso upplevas som en ganska perifer angelägenhet, också för de berörda företagarna. När man beaktar att vägreklam väger betydligt tyngre på landsbygden än i städerna och ser till det principiella och större bortom själva skyltarna framstår saken dock i ett annorlunda ljus.
