Mod och initiativ behövs i kriser
1719 försökte Danmark inta den svenska fästningen Nya Älvsborg i Göteborgs hamninlopp. Artilleristrider pågick i fyra dagar. På den tredje dagen såg överste Staël von Holstein att danskarna var utom sikthåll. Han tog därför eget initiativ till att åka in i Göteborg för att få tag på kanoner. För att få dem behövde han lova att själv betala för eventuella förluster. Detta gav dem därefter en möjlighet att angripa danskarna från ett nytt håll och dagen efter driva iväg dem för gott. I Holsteins adelsvapen sågs “Två kanoner över en ström” till minne av detta initiativ.
Detta är exempel på agens, mod och initiativtagande i tider av kris och konflikt. Något svenska myndigheter idag behöver ha mer av, ska man tro Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB:s, senaste rapport.
Regeringen gav MSB i uppdrag att utreda jordskredet i Stenungsund 2023, grundstötningen av färjan Marco Polo i Blekinge 2023 och trafikstoppet på Europaväg 22 i Skåne i januari 2024. Tre i närtid samhällsstörande kriser. Rapporten redovisar denna utredning.
Några av slutsatserna i rapporten är att, som de skriver: “Det proaktiva förhållningssättet behöver stärkas genom tydligare krav på handling.” Med andra ord behövs en större handlingsbenägenhet. MSB kritiserar myndigheter för att vara handlingsförlamade i rädsla för att göra fel. Istället är det enligt MSB en viktig del av ansvarsprincipen att agera trots bristfällig information vid tillfället. Utvärderingen kan istället ske i efterhand.
Det finns ett mönster av handlingsförlamning i svensk krishantering som förmodligen har flera bottnar. En del av problematiken finns inneboende i vår egen kultur. Konsensuskultur och det delade ledarskapet som vi ofta stoltserar med på svenska arbetsplatser fungerar kanske till vardags men sämre vid kriser. Som jämförelse kan det vara svårt att se framför sig att överste Staël von Holstein tillkallade ett möte för att diskutera eventuell införskaffning av kanoner med en efterföljande diskussion om för- och nackdelar med beslutet. Han gick inte till sina överbefälhavare och frågade dem vad de tyckte om idén istället agerade han utifrån dem och införskaffade det som behövdes för att vinna striden.
En medvetenhet om dessa kulturella begränsningar är till hjälp i införandet av ett nytt och mer proaktivt tankesätt vid framtida krishantering. Agera först – utvärdera sen. Vår historia är fylld av modiga svenskar som varit befriade från allt vad konsensuskultur och möteskultur heter.
