Moraliskt medskyldig minister
Det är fascinerande att migrationspolitiken fem år efter märkesåret 2015 forfarande är så inflammerad. Moderaterna presenterade i förra veckan ett åtgärdspaket för att effektivisera återvändandearbetet. Det är en angelägen verksamhet att effektivisera, något som neutrala och professionella aktörer som myndigheten Riksrevisionen och Delmi, Delegationen för migrationsstudier understrukit med gedigna rapporter. Utan ett fungerande återvändandearbete komprometteras mottagande och integration.
Men Socialdemokraterna vill just nu inte tala om återvändadeverksamheten, de vill tala om arbetskraftsinvandringen. Partiet har upptäckt att denna del av migrationen är ohållbar då många arbetskraftsinvandrar till okvalificerade tjänster som det knappast råder brist på, även om arbetsgivare har rätt att hävda att det råder brist på massörer, pizzakockar och personliga assistenter. Moderaterna håller med om att det finns problem i arbetskraftsinvandringen och har föreslagit att man snabbt och enkelt skall stänga dörren för personliga assistenter från utomeuropeiska länder som söker jobb i Sverige. Men Socialdemokraterna tycker inte att det är gott nog: man vill göra om hela arbetskraftsinvandringen istället. Det är ett enorm arbete som kommer att ta år att färdigställa. Det är också något man saknar stöd för i sitt regeringsunderlag då Centerpartiet och Liberalerna är för den rådande ordningen.
I detta läge lägger migrationsminister Morgan Johansson tid och kraft på att tjafsa om att Moderaterna beredde vägen för den situation som nu råder: ”faktum är ju att moderaterna drev igenom EU:s mest generösa flyktingpolitik och världens mest generösa regler för arbetskraftsinvandring under sin regeringstid.” skrev han på sociala medier i helgen.
Det är ingen svår sak att påpeka ministerns egna brister på detta området. 2015 kallade han Moderaternas dåvarande partiledare Anna Kinberg Batras förslag om att tillfälliga uppehållstillstånd skulle bli regeln för ”omänskligt”. Eller ja, hans faktiska ord var dessa: ”Det finns ingen väg tillbaka i den meningen att man kan säga att nu stänger vi in oss och stänger våra gränser och låtsas som om det här inte finns. Då är vi ju inte längre människor. Då är vi någonting annat.”
Det är en vidrig retorik att rikta mot någon som gör sitt bästa för sitt land, men blir direkt motbjudande när samma person efter fem år av maktinnehav lanserar exakt samma politikförslag, och dessutom har mage att raljera över den liberala migrationspolitik som Moderaterna en gång förde. Ännu märkligare blir det när man ser till de förslag som ministern faktiskt lägger fram: efter interna förhandlingar i regeringen öppnar han för en politik som skulle leda till ökad invandring.
Socialdemokratin har länge varit politikens moraliska prästerskap. Man har konsekvent utmålat personer som haft annorlunda visioner för samhällsutvecklingen som moraliskt förkastliga och det har funnits en trogen åhörarskara som villigt deltagit i brännmärkningen. Migrationsministerns helgtwittrande är enormt skadligt för ett angeläget politikområde där alla inblandade har stor anledning att vara ödmjuka, att verka utan att synas. Men framför allt är det en påminnelse om att aldrig lyssna när socialdemokrater moraliserar. De skriver sina dogmer med blyertspenna och med suddet nära till hands.
