Annons

Mörkgråa moln över regeringen?

”Det är kul med regeringsskiften. De stökar till det rätt mycket och saker vänds upp och ned”. Orden är Henrik Ekengren Oscarssons, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet apropå resultaten i den årliga Förtroendebarometern som presenterades i går. Rätt kul sagt och dessutom riktigt får man väl säga från ledarskribenthåll.
Ledare • Publicerad 8 mars 2023
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Men för en blåfärgad ledarredaktion är väl barometerns innehåll i sak inte så muntert. Förtroendet för regeringen har nämligen minskat drastiskt under dess första månader vid makten. Man har fallit från femtio till trettiofyra procent. Alltså sexton procentenheter. Det är det största förtroendetappet sedan mätningarna startade 1997.

Det går dock att finna flera förmildrande omständigheter.

Annons

För det första var förtroendet vid regeringens tillträde mycket, till och med ovanligt högt. I det perspektivet blir inte ”fallet” lika dramatiskt. Som påpekats är trettiofyra procent ungefär vad regeringen Löfven hade.

Ett tapp tidigt under mandatperioden är över huvud taget inget ovanligt. Vi minns regeringen Reinfeldts situation några månader efter den första valsegern. Då talade dess företrädare förtröstansfullt om det skutt i opinionen som skulle komma när folk fick besked från bankomaten att det blivit mer pengar i plånboken – en effekt som uteblev.

Statsminister Ulf Kristersson (M), energi- och näringsminister Ebba Busch (KD), arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) samt Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD)
Statsminister Ulf Kristersson (M), energi- och näringsminister Ebba Busch (KD), arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) samt Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD)Foto: Fredrik Sandberg/TT

Men mest betydelsefullt är nog känslan av att mörka moln har hopat sig över landet. Frågorna har också ställt huruvida Sverige är ”på rätt väg” eller ”på fel väg”. Optimisterna, om vi kallar dem det, har sjunkit från fyrtiotre till tjugofyra procent och pessimisterna har ökat från trettiotvå till fyrtioåtta procent. Det är fråga om ett dramatiskt skifte, speciellt på så kort tid. Ungefär varannan person har alltså en mörk syn på landets framtid.

”Ungefär varannan person har alltså en mörk syn på landets framtid.”

Ärligt talat får tillstås att det inte saknas anledningar. Förutom det närliggande kriget i Ukraina har vi en svårhanterlig ekonomisk situation, en brottlighet som är rent förskräckande och en mycket allvarlig integrationssituation. Känner man uppgivenhet inför sådant är det inte alltför märkligt om det också färgar av sig på synen på regeringen.

Men det skall heller inte uteslutas att flera av de där pessimisterna fäster sig vid den rent parlamentariska situationen; att Sverige nu styrs medelst ett Tidöavtal. Vänsterns retorik kring detta har ju varit minst sagt uppskruvad. Den gruppen påverkar förstås inte regeringens förtroendetapp, men stämmer det är det inget bra betyg åt det politiska samtalet.

I alla händelser: förtroendetappet för regeringen, även om det är ett tvärt sådant, kommer i ett så tidigt skede att det inte bör ge alltför kalla kårar längs ryggarna på invånarna i Rosenbad. Det är alltså tre och ett halvt år kvar på mandatperioden. Det är en evighet i politiken. Kriser kommer komma och gå under den tiden och flera av dem kommer direkt handla om förtroendet för regeringen. Men de kommer också passera och få väljare kommer minnas de anmärkningar de hade just vid den här tiden.

Fredrik HaageSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons