Mysteriet med Dan Eliasson

När detta skrivs har rikspolischef Dan Eliasson ännu inte fått sparken. Och det är allt frågan om det kommer att hända nu heller, efter att det uppdagats att han har skapat en egen it-skandal likt Transportstyrelsens, men inom polismyndighetens väggar.

Publicerad 7 oktober 2017

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

I all korthet har alltså Polisen frågat Försvarsmakten om det är okej att de använder en egen kryptering av material och fått nej – och Eliasson har ändå gjort det.

Det finns alltså inte så många trådar och oklarheter i detta som i fallet med Transportstyrelsen. Det är ett relativt enkelt fall av uppvisad olämplighet. Ingrid Helmius, doktor i offentlig rätt är ”helt fascinerad” över detta, att ”man kan få ett `nej´ och sedan ändå fortsätta att ha idéer om hur de ska göra för att få undan det här nejet”.

Annons

Mysteriet i detta ligger snarare i personen Dan Eliason än huruvida det föreligger en skandal eller inte. Hur kommer det sig att regeringen så förtvivlat gärna vill ha honom kvar som rikspolischef? Finns det över huvud taget ingen smärtgräns?

Redan då Eliasson var generaldirektör på Försäkringskassan och såg till att radera ett massivt antal mejl som kunde användas av internutredare för att avslöja missförhållanden, stod det klart att han inte var en man att sätta i närheten av myndighetsbeslut. Men han utsågs till Rikspolischef.

Det börjar bli tröttsamt att kräva Eliassons avgång. Nej, det kommer inte att avhjälpa poliskrisen. Den är han inte skyldig till. Men han utgör det främsta hindret för det mödosamma arbetet med att åter staga upp organisationen, och inte minst ett hinder för att återupprätta det yttre förtroendet och den inre moralen. Gång på gång på gång har detta bekräftats.

Så ja –återigen: regeringen bör sparka Dan Eliasson.