Någon sitter med shoppinglista
Just nu är det gps-utrustning och bevattningsanordningar som stöldligorna är ute efter. Det har förekommit tidigare och är kanske ett uttryck för att det har blivit svårare att komma åt bekämpningsmedel och gödsel som är en vanligare måltavla. Men förra året pågick en räd som på ett ovanligt sätt slog igenom mediebruset, sjuttio fartkameror vittjades på den dyrbara fototekniken.
Nyheten blev stor och till och med amerikansk media ställde frågor om vem som kunde tänkas ligga bakom en så specifik beställning. Misstankarna riktades inte helt oväntat mot Ryssland som efter EU:s sanktioner fått svårt att få tag på komponenter till sin industri. Men det går att stirra sig blind på Ryssland. Stöldligorna har arbetat och blivit professionella i Sverige i många år nu, det finns mer att lära av exemplet med fartkamerorna.
Och det är att stöldligorna uppenbarligen tar emot beställningar. Ett tag var det bildelar som stals. Premiumbilar kunde bli av med airbags, framlyktor mitt på dagen i större städer. Ett tag var det katalysatorer, en period gick det tydligen att få anläggningsmaskiner ut ur landet med tillräcklig framgång för att motivera en särskild satsning.
Det som började med beställningar från skumma bilfirmor i öst där krockade tyska bilar rätades ut och såldes med vinst har nu byggt upp färdigheter hos stöldligorna som innebär att man kan ta beställningar av mer avancerat slag. För det är mycket osannolikt att det var en ny aktör som stal fartkamerorna. Det politiska misslyckandet i att få stopp på stöldligor i Sverige (det dröjde länge innan Tullen fick nödvändiga befogenheter) har alltså inneburit att denna infrastruktur nu kan användas för att hålla igång den ryska mördarmaskinen i Ukraina. Det finns betydligt viktigare faktorer. Men det är ändå en påminnelse om att alltid städa framför egen port, man vet aldrig vilka småsaker som kommer att växa och bli betydelsefulla längre fram.
Men Ryssland är trots allt en bra gissning. Landets ledning gör allt man kan för att runda sanktionerna, det är förstås också det rationella för ett land som fått för sig att kriget i Ukraina är legitimt. Svenska Dagbladet rapporterade i förra veckan att Kazakstan mångdubblat sin import av kylskåp och bröstmjölkspumpar från EU sedan sanktionerna trädde i kraft. Med rörande nit rapporteras samtidigt att födelsetalen i Kazakstan sjunker.
Hemelektroniken plundras på chip som behövs till vapenindustrin i Ryssland och EU-kommissionen undersöker nu i veckan hur man skall kunna komma åt dessa nya flöden till Ryssland. Det är ingen enkel sak. Armenien, Kazakstan och Uzbekistan är länder som är tydligt knutna till Ryssland, men som också har egenvärden som handelspartners. Frågan kan komma att definiera EU, skall man hålla sig till formen, det vill säga nöja sig med sanktionerna mot Ryssland och blunda för proxyhandeln. Eller skall man slå vakt om själva innehållet i sanktionspaketet, och ransonera tillgången till EU:s marknad. Det är den senare vägen som gällt hittills, och som väglett Europa genom århundradena: att verka inte synas.
