Namn skall tas på allvar

Den gamla Hansastaden Königsberg blev med tiden huvudstad i hertigdömet Preussen. Men hela det nuvarande området kom i modern tid att kallas Königsberg istället för det sovjetiska Kaliningrad, som blev namnet på det annekterade området efter andra världskriget.

Det finns inget som hindrar Sverige från att kalla exklaven Königsberg, precis som man beslöt att kalla Vitryssland för Belarus för några år sedan, för att inte gå den ryska imperialismens ärenden. Faktum är att det finns flera ärenden i den riktningen som ligger och väntar.

Som just Belarus. Det var inget bra namnbyte. Språkligt är det som om vi skulle börja kalla Tyskland för Deutschland för att visa vår sympati. Det är ologiskt och fånigt.

Istället bör man gå till de språkliga och historiska hävderna. Det vitryska ordet ”bela” kan betyda både vit och andra saker men områdets grannar har alltid utgått från betydelsen vit så det är det säkra kortet för Sveriges del. Annars är den traditionella benämningen på området Rutenien, en språklig variant av rusernas land, rus-land (Rutenien omfattade för övrigt ett tag furstendömet Prolotsk, som styrdes av skandinaviern Rögnvaldr, Ragnvald).

Det riktiga svenska namnet bör alltså vara Vitrutenien. Det låter för den delen också trevligare än Belarus.

Grannen Polen har ju också en etymologisk historia. Från niohundratalet omtalades polanernas land. Po är ett fornslaviskt namn för fält. Andra länder har fått det mer rätt än Sverige. I engelskan är det till exempel ”Poland”, med samma enkla logik som Finland. Varför man i Sverige skulle ända av på annat sätt är konstigt, med den vetskapen låter ju Polen som något man mumlar. Intressant är att man förr har benämnt landet Påland. Det vore följdriktigt i alla fall utifrån tanken att vi i regel inte har ”o” som ”å”-uttryck i äldre svenska.

Sådant här kan förstås avfärdas som ordlekar. Men när det är fråga om statsbildningar finns en kärna av något politiskt angeläget. Den ryska imperialismen visar med all önskvärd tydlighet att historien inte är slut utan verkligen kan vara på liv och död. Äldre innebörder kan ha en oerhörd betydelse.

Att hitta de ”rätta” svenska namnen på utländska länder och regioner handlar inte om att behandla dem som rolig kuriosa utan tvärtom att man ser på dem med respekt. Och, faktiskt, att man tar det svenska språket på allvar.