När Centern själv får välja
Men när Centerns riksdagsledamot Martin Ådahl utropar det där med anledning av Januariöverenskommelsen, JÖK:en, blir det snarare lite förbryllande än något annat. Men han vill se en direkt fortsättning.
”Att ha ett nytt med samma partier är helt möjligt och vettigt” säger han till Aftonbladet.
Vettigt tycker han förstås det vore. Men möjligt?
Januariöverenskommelsen har spruckit. Liberalerna har annonserat sitt uttåg efter höstbudgeten och därmed existerar den inte längre som huvudfundament för regeringens parlamentariska underlag. Den senaste tiden har dessutom stämningsläget mellan partierna i det här underlaget varit på bottennivå. Måndagens partiledardebatt gav syn för sägen.
Ådahl var en av förhandlarna under JÖK:ens tillblivelse så han talar inte med förbundna ögon. Men han har likväl ett stort mått av ogin verklighet att tampas med. Han måste till exempel vifta bort hela den stora tilldragelse som varit Moderaternas, Kristdemokraternas och i krampaktig mån Liberalernas närmande till Sverigedemokraterna under senare år.
Vilket han också gör: ”De andra borgerliga partierna måste förklara varför det är okej att samarbeta i Stockholm, men att man vill samarbeta med SD på riksnivå”.
Visst. Men man kan också vända på det: de borgerliga partierna i Stockholm bör förklara varför det är okej att samarbeta med Sverigedemokraterna på riksnivå men inte i Stockholm. Det är faktiskt Skånekommunerna som ligger i fas med sina partiers orientering i det här avseendet.
Ådahls spelupplägg bygger på att Liberalerna klarar riksdagsspärren och i så fall återigen sviker sina borgerliga väljare och inrättar sig som en del av Stefan Löfvens regeringsunderlag. Det är inte alls otroligt men det är heller inget ett spelbolag skulle lägga ut som vinstgaranti.
”Centern skall växa så pass mycket att Liberalerna inte behövs och de rödgröna få egen majoritet i alla fall”
Ådahls alternativ är lika enkelt som fåfängt. Centern skall växa så pass mycket att Liberalerna inte behövs och de rödgröna få egen majoritet i alla fall. Det är förstås inget fel i att en partiföreträdare visionerar om valvinst, snarare tvärtom. Men att placera det som en förutsättning för den parlamentariska situation man går till val på att åstadkomma, det är en helt annan sak.
Kanske är det därför det är Ådahl och inte partiledaren Annie Lööf som annonserar allt det här. Han är så pass central i partiet att han resonerar med hennes goda minne, men tekniskt sett talar han i egen sak och hon kan svära sig fri från allt.
Frågan är bara. Vad skall hon säga i stället? Tänk om hon kunde få den frågan på riktigt och få lov att ge ett mer substantiellt svar än att man vill ”söka lösningar i mitten”. Sådant svar får vi trots allt från Ådahl
