När flytta hem betyder något annat

En framtidsstad ska vara synonym med de tre T:na, teknologi, talang och tolerans. Tanken att bereda utrymme för en mångfald av människor är sympatisk. Men Floridas räknemodeller lämnar en hel del att önska. Kritikerna har lyft fram att en faktor som utbildningsnivå utelämnas. Så följer man Floridas index blir det mer naturligt att lägga skattemedel på konstgallerier än skolor. I vad består då sjukan? Florida är ett stort namn bland svenska samhällsplanerare. En enkel sökning visar att han refereras i kommunala dokument om stadsplanering i en lång rad kommuner. Han ligger också, så att säga, i tiden med uppfattningar om begränsning av biltrafik och hem lokaliserade nära arbetsplatsen.

Hans senaste begrepp är plug-and-play housing. Nu är det flexibilitet och mobilitet som gäller. Människor ska kunna flytta när som helst och ta jobb i andra delar av landet, eller världen. Banden till platsen, familjen, vännerna, kulturen är på väg att brytas, förutspår han. Därav slutsatsen att hyreslägenheten har framtiden för sig. Ingen vill längre vara bunden av krångliga bostadslån.

Möjligen har han inte hört talas om det svenska miljonprogrammet, som genomfördes 1965-1975. Resultatet är tämligen nedslående: segregering och ett utanförskap. Då hette profeten för samhällsplanering Le Corbusier. Den rumänske diktatorn Nicolae Ceausescu lär ha älskat honom. Budskapet låg väl i linje med hans egen uppfattning, att mänskligheten måste födas på nytt genom att underordna sig helheten.

Vi har väl alla hört berättelsen om den nakne kejsaren. Som någon sa om de svenska hyreskomplexen: det är inget annat än statarlängor på höjden. Det återstår väl att se om det uppstår en ny Florida-influensa efter Toronto-professorns senaste verk The great reset – how new ways of living and working drive post-crash prosperity. En viss vaksamhet från politiskt håll är påkallad.

I 1874 års byggnadsstadga finns några föreskrifter som kommit att utmärka många svenska städer, Växjö inkluderat: skönhetssinnets anspråk på fritt utrymme, omväxling och prydlighet. Kort sagt, sådant som gör att man känner sig hemma. Samhällsplanerarna borde lägga örat mot marken och lyssna mer på vad människor vill än vad den senaste gurun på området har att säga.