När Novgorods klocka åter ljuder
Det var första gången sedan andra världskriget som fientliga stridsfordon korsade rysk gräns. Och det kommer sannolikt ske igen längs andra avsnitt. Kreml är chockat och förnedrat. Men kanske än viktigare är propagandanumren som omgav räden.
Samtidigt som yrvakna ryska myndigheter evakuerade civila från Belgorod släpptes en video på nätet där olika personer från olika ryska regioner uppmanade till självständighetskamp. En Belgorodbo (Belgorodregionen var en del av Ukraina då landet bröt sig loss 1919) manade till frihetskamp, en från Karelen likaså, och en från Novgorodregionen begärde en ”vetje”.
Det där sista brände nog till lite extra. I den gamla stadsrepubliken Novgorod sammankallade man under den fria tiden till vetje som var den stora tingsförsamlingen. Detta till tonerna av en jättelik klocka. Det tidiga Novgorod hade klar skandinavisk prägel (Holmgård) men med tiden kom republiken att bli något av Sveriges huvudmotståndare.
Men 1478 föll riket för moskoviterna och klockan, symbolen för novgorodianernas frihet, fördes till Moskva där den alltjämt finns – och väntar på den dag den åter slår över det fria Novgorod. Putin undrar nog varför ingen kom på att smälta ned den, vilket vore livsfarligt i det här läget.
Den ryska federationens upplösning är ingen otrolig konsekvens av kriget i Ukraina. Men det vore ett misstag att reflektivt se det som farligt och destabiliserande. Det är inte givet att alternativet, en imperialistisk gangsterstat i trauma över ett förlorat krig, är bättre. Inte på sikt. I det perspektivet är historia och identitet mer pålitliga regulatorer. Bilden av hur den dåvarande amerikanske presidenten George W H Busch försökte förmå Ukraina att stanna kvar inom den ryska federationen efter Sovjetunionens fall har inte åldrats väl.
”Men säkerhetspolitiskt skulle det likväl vara en tryggare värld om även olika europeiska delar blev självständiga.”
Skulle Sibirien bryta sig loss (något Peter den store var öppet orolig över) är Moskovitstaten inte längre ett imperium utan något annat. Men säkerhetspolitiskt skulle det likväl vara en tryggare värld om även olika europeiska delar blev självständiga. Ironiskt nog skulle det kunna påminna om det politiska landskap som uppstod efter Kievrikets uppsplittring i mindre stater under elvahundratalet.
En av dessa statsbildningar var till exempel furstendömet Pskov där en skandinavbördig höll hov drygt sextio mil från Stockholm. Pskov blev sedermera en fri republik precis som Novgorod. Förmår man lyfta blicken från det hav av blod och svärta som nu täcker östra Europa och se ett ljus vid horisonten är det väl något sådant som avtecknas.
