När Sveriges radio drar i krig
Enligt ägaruppdraget skall ju Sveriges Radio underställas regeringen i händelse av krig. Liksom för alla offentliga institutioner är ju då en allmän transformation i verksamheten tänkt att inträda. Ett krigstillstånd som ju är ett undantagstillstånd.
Men Benkö anser inte att det där undantaget omfattar Sveriges Radio såtillvida att man skulle vara tvungen att bry sig om vad regeringen tycker eller tänker även under ett pågående krig. Hon menar att Yttrandefrihetsgrundlagen garanterar att Sveriges Radios verksamhet kan fortsätta precis som vanligt med en ansvarig utgivare som bestämmer vad som sänds och inte.
Tekniskt sätt har hon rätt. Även en myndighet underställd regeringen är självständig enligt svensk förvaltningsdoktrin och Yttrandefrihetsgrundlagen är grundlag. Problemet är det hon inte säger.
Under pågående krig kan inte Sveriges Radios sändningar vara neutrala i normal. Då skall de naturligtvis vara partstagande för svenska staten såtillvida att de inte äventyrar rikets säkerhet. De bör förvisso hålla sig till sanningen, vilket Benkö understryker. Men sanning och opartiskhet är inte samma sak.
Det finns berg av information som medier kan blottlägga under krig men som inte bör nå offentlighetens ljus. Krigsrelaterad information som skall undanhållas fienden. Under ett pågående krig kommer det att utgöra en god portion av det potentiella nyhetsflödet. Det åligger också Sveriges Radio att axla ansvaret för att sålla bland information som på något sätt härrör från fiendesidan.
”Det finns berg av information som medier kan blottlägga under krig men som inte bör nå offentlighetens ljus.”
Konsekvensneutralitet är ett underordnat värde i detta utan att Sveriges Radio behöver hemfalla till lögn. Men detta vill inte Benkö resonera om och det är oroande. För henne verkar konceptet sanning vara ett slags trollspö som drar henne ur krigssituationens journalistiska problematik.
När är det rätt och riktigt att rapportera om en viss beredskapssituation och när är det viktigare att avstå? Vi antas lita på Sveriges Radios omdöme och det är vi tvungna till. Men det hade varit lättare att göra det om dess företrädare inte så intensivt kramade sitt tolkningsföreträde.
Det är till exempel Sveriges Radios ledning som har tolkningsföreträde kring huruvida man uppfyller ägardirektiven formuleringar kring demokrati och politisk allsidighet – enligt Sveriges Radios ledning. Försöker någon hävda något annat sägs genast institutionens oberoende vara fara och därmed demokratin.
Även Yttrandefrihetsgrundlagen är underkastad inskränkningar som rör rikets säkerhet, även i fredstid. Men det är svårt att skaka av sig intrycket att Sveriges Radio anser sig ha tolkningsföreträde kring vilka avvägningar som är legitima i rapporteringen under pågående krig. Åtminstone till Benkö säger något annat och det säger hon inte.
