Nej tack till OS i Sverige

Nej, Sverige bör inte söka Olympiska spelen 2030. Inte för några unika skäl just den här gången, utan i stort sett av samma skäl som alltid. Sveriges olympiska kommitté, SOK, får ursäkta, men beskedet att de nu gått in i en ”dialog” med Internationella olympiska kommittén, IOK, och skall inleda en förstudie om Stockholms förutsättningar för att arrangera OS, är ett oroande sådant.
Ledare • Publicerad 8 februari 2023
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Stockholm skulle alltså bli värd för något man inte har praktiska möjligheter att omhänderta. Flera grenar skulle få ta vid på andra platser i landet, som Åre och Falun. I vår senaste ansökan, som var till vinter-OS 2026, skulle flera grenar över huvud taget inte överses i Sverige utan i Lettland. Det blir med förlov sagt något ansträngt över en svensk ansökan under sådana förutsättningar.

Men det är inte huvudsaken. Det stora problemet är att ett sådant värdskap är en risk. En ekonomisk risk. Och inte en liten sådan heller.

När det med jämna mellanrum blir tal om att Sverige bör söka OS-värdskap talas det alltid lyriskt om vinsterna med turism, tillväxtfrämjande infrastruktursatsningar och teve-intäkter och annat. Men verkligheten är en annan. Historiskt har olympiska spel antingen gått med förlust eller med minimal vinst. Risken är alltså stor att ett OS i slutändan kan gå med förlust. Alltså att skattebetalare får ta smällen.

”Det blir de vanliga hurtiga utropen kring ”jättechans” och ”Sverige på kartan” och så”

Men låt oss säga så här: Om Sverige skall söka ansvar för ett ekonomiskt högriskprojekt, säg det i så fall öppet och ärligt. Det går till och med att hitta argument utifrån det perspektivet. Man skulle kunna hävda att det inte handlade om att ta till vara en möjlighet utan att det är dags för Sverige att axla ett besvärande ansvar. För om alla länder bara ville surfa på andra länders vilja att vara värd för spelen utan att vilja kännas vid någon ekonomisk risk, hur skulle spelen kunna fortsätta?

Ett pliktargument. Inte för att det nödvändigtvis väger tyngre än allt annat, men det vore mer ärligt mot skattebetalarna.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Och så skulle frågan gärna underställas en folkomröstning. Det var för övrigt det som fick Kanada att dra tillbaka sin ansökan till OS 2026 med Calgary som värdort. Man hade låtit folk rösta och fått en nej. Inte mer med det.

IOK, har skjutit upp sitt beslut om vinter-OS 2030 fram till 2024. Man har brist på kandidater... I Japan har ansökan kraschat efter mutavslöjanden och i British Columbia har man avstått just på grund av att man inte tyckte man hade råd.

Så har Sverige råd? Tja, den som tycker att offentlig service fungerar precis som är tänkt och att polis och försvar inte är i behov av mer resurser, kan förstås tycka att Sverige kan kosta på sig ett OS. Men det är förstås inte så debatten kommer att föras. Det blir de vanliga hurtiga utropen kring ”jättechans” och ”Sverige på kartan” och så. Oddsen är att ”ekonomiskt högriskprojekt” drunknar i larmet.

Fredrik HaageSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.