Normer i vasken

En av sommarens stora snackisar är så kallad vaskning. Uttrycket innebär att en person beställer två flaskor av till exempel champagne - men låter bartendern hälla ut den ena i vasken. Genom det meningslösa slöseriet bevisar vaskaren för de andra gästerna att han har god soliditét. Han signalerar naturligtvis också att han ger blanka katten i att det finns de som skulle ha behövt pengarna bättre.

Ledare • Publicerad 3 augusti 2010

Vaskning är det senaste tillskottet till ett samhälle som hyllar provokationen. Stekaren på Stureplan gör precis samma sak som konstnären som förstör en tunnelbanevagn eller partiledaren som eldar pengar i Almedalen - han försöker få uppmärksamhet genom att visa förakt; för det vardagliga, för det normala.

Kvällstidningarna har lagt ned viss kraft på att utreda hur vanligt vaskning är. Lyckligtvis tycks det i vart fall ännu så länge vara någonting ovanligt. Kanske är fenomenet självbegränsande. En person som har blivit rik och visar ett sådant prov på slösaktighet lär ganska snart vara fattig igen.

Annons

Vaskningen är måhända inget stort samhällsproblem. Men om vi tittar på de underliggande principerna blir vi varse att vaskningen bara är toppen på ett isberg. Påhittet är inte bara släkt med provokativ konst. Slöseri går inte alltid så långt att det blir en öppen provokation. Det finns mer vardagliga former som vi inte längre reagerar på. Stekarna på Stureplan är inte ensamma om att lyxkonsumera över sina tillgångar i jakten på status.

Vi finner samma fenomen på många skolor i medelklassområden. Barnen måste, för att anses coola, bära märkeskläder som kostar skjortan. Kläderna är inte bara hutlöst dyra, de är också ofta av dålig kvalité och såpass trendkänsliga att ungdomarna inte hinner växa ur dem innan de köper nytt. Märkligt nog tycks både föräldrar och lärare ofta acceptera "klädvaskandet".

Inte ens socialt utsatta områdena går fria från tecken på statusjakt genom lyxkonsumtion. Arbetslösa ungdomar lägger stora pengar på kläder, kepsar, guldkedjor och stundom cabbade bilar. Ofta kommer baksmällan efteråt, när sms-lånen ska betalas.

Vaskning är ett extremt exempel som vi alla reagerar på. Men i vår vardag omges vi av så mycket onödigt slöseri att vi inte längre ser det absurda. De som provocerar måste hela tiden gå längre och längre för att sticka ut.

Både statusjakt genom lyx och provokation genom slöseri har en baksida i förakt för medmänniskorna. Vart tog dygder som sparsamhet, arbete, plikt, givmildhet och solidaritet vägen?

Är det möjligen så att många av de normer som möjliggör ett gott samhälle håller på att hällas ut i vasken?

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons