Novus mycket ospännande läxa

”Analys: Ebba Busch kan andas ut – i alla fall för stunden” är SVT:s rubriksättning. Det leder sannerligen till eftertanke över tolkningsföreträdet.

För låt oss betrakta den bild som ges. Ebba Buschs segdragna tvist om det hus hon har köpt har ju valsat runt i medier ända sedan i höstas. Nästan i ett andetag har rapportörer förklarat att – alltså inte huruvida det är en möjlighet – det här kommer att skada henne och därmed Kristdemokraterna.

Men trots så många journalisters envisa förgivettagande har rapporteringen kring hennes husaffär inte uppvisat någon samvariation med opinionssiffrorna. Nu är Kristdemokraterna alltså det enda parti vars framgång är statistiskt säkerställd – och det trots att en jurist lyckats driva skeendet till att hon skall förhöras av polis för förtal. Ändå vill SVT sätta bilden av att ett olycksdrama kretsar runt just henne och hennes parti.

Jämför man mediers nästan ohöljda förminskande av Kristdemokraterna med deras förhållande till Miljöpartiet blir slagsidan uppenbar. Miljöpartiet ligger och balanserar på fyraprocentsspärren och har alltså problem med huruvida de existerar i offentligheten efter nästa val. Det sägs ha att göra med språkrören. De har ju fått ett nytt i Märta Stenevi. Men, tänka sig, den förnyelsen har inte spelat någon roll. Miljöpartiet kan alltså inte andas ut för tillfället men det är en medial icke-historia. Att de befinner sig i kris nämns närmast i en bisats.

Men opinionstolkningar behöver inte heller handla om journalisters sympatier eller antipatier. Fallet Liberalerna faller inte så tydligt in i det mönstret. Det var en allmän förväntan i ”branschen”, från höger till vänster, att partiet skulle komma att kastas i endera riktningen när Nyamko Sabuni tog partiet bort från de rödgröna och mot oppositionen inklusive Sverigedemokraterna. Antingen skulle det straffas av upprörda liberala väljare eller belönas av högerliberaler.

Men ingenting hände. Partiet står isfruset still i Novus. Nu handlar det enligt andra institut om att man så att säga har straffats och belönats på en gång, alltså bytt sympatisörer i viss mån. Men det rör sig inte om många personer i absoluta tal för man har alltjämt ynka 2,9 procent. Och ja, det finns en viss felmarginal att ta hänsyn till. Men i det här fallet har man verkligen inte flyttat sig en millimeter. Man befinner sig på en exakt nollpunkt i slutlig förändring. Det är ovanligt att uppmäta något sådant.

Det finns som sagt åtminstone en sak i Novus resultat att kontemplera. Det är det faktum att all den politiska dramatik som upptar spalter och eter förvisso är viktig men inte nödvändigtvis i huvudet på den breda allmänheten. Vad journalister, kommentatorer och politiker själva förutsätter vara drivande händelser för vad folk skall tycka om partier är det i själva verket inte. I alla fall inte i den utsträckning den politiska klassen (i vid bemärkelse) själv tror. Det har Novus siffror på.