Nya kalla demokratitoner

Ledare Artikeln publicerades

”Fel låt vann”. Ungefär så reagerade en stor del av den etablerade offentligheten på beskedet att britterna hade röstat för utträde ur Europeiska unionen. Plötsligt började det på sociala och i etablerade media dyka upp artiklar och kommentarer om hur ogörligt det där utträdet var, och om alla tecken på att det nog inte skulle komma att bli av ändå. För att inte tala om undersökningar efteråt som antydde att britterna ändrat åsikt och så vidare.

Det var ett felaktigt resultat. En majoritet som vann, visst, men likväl felaktigt. Inget som skulle respekteras på samma sätts om andra val.

Den här attityden ser man fortfarande spår av och den är lite överraskande, för det var (är?) så pass många liberaler som gav uttryck för den. Sådana som – i alla fall om de själva tillfrågades – vore demokratins främsta förkämpar.

Foto: Bertil Ericson / TT

Några månader senare översätter den borgerliga tankesmedjan Timbro Jason Brennans omtalade bok ”Against democracy” till svenska (”Efter demokratin”). Inget fel i sig. En kvalificerad demokratidebatt måste alltid knåda vassa argument fram och tillbaka. Det är bara att det är samma grundtoner som i Brexitdebatten som återkommer, fast helt öppet: vanligt folk är för oinformerade, kortsiktiga och känslosamma. Bättre då att en liten intelligentia av vetenskapligt sinnade personer får styra.

Tanken att de nuvarande demokratiska formerna tillåter alldeles för mycket av mänsklig irrationalitet är inte ny och för ett kort tag sedan hördes det där klingklonget igen. Den norske forskaren Jörgen Randers, professor i klimatstrategi, tycker att det går för långsamt med klimatarbetet och det duger ju inte. Vi måste mer beslutsamt styra in samhället mot en mer miljövänlig ordning och då bör demokratin”pausas”. Se bara på det planekonomiska Kina! Där slår centrala beslut snabbt igenom i systemet.

Att sådant där över huvud taget tas på allvar är olustigt. Att förslaget till och med övervägs är än värre. I en debatt nyligen ställdes världsmiljöhjälten Anders Wijkman inför Randers idé. Jo, vi måste ”vässa” demokratin, tyckte Wijkman. Just det där med elitstyre behövde han fundera på.

Anders Wijkman behöver ”fundera på” om det är en bra idé att pausa demokratin några år för att låta en upplyst elit styra istället. Tjockare än så var inte det demokratiska lagret.

Hur många fler Wijkman runt om i förnäma världsförbättrarstyrelser finns det som går och funderar på demokratipaus eftersom vanliga människor är så hopplösa? Inom svensk biståndsindustri var det fram till ganska nyligen fullt acceptabelt att rosa diktaturer i tredje världen eftersom dessa hittat en ”egen väg” undan det förtärande västerlandets kapitalism, gärna under någon stor ledares försorg. Det är inte svårt att se det ideologiska släktskapet.

Nu har miljörörelsens öppna utfall mot demokratin legat i luften länge. Kritiken mot långsamma processer i demokratin har varit högljudd och frustrationen över bristen över en ”högre” mer handlingsinriktad politisk nivå har varit uttalad. Desto tristare med de instinkter som kommit till uttryck inom borgerligheten. Kall musik ljuder från alla möjliga håll.