Nya ramar för skärmtiden
Regeringen slår nu fast att barn under två års ålder bör vara utan skärm. Helt. Det är ju fint, men regeringen har förstås inte så många egna barn. Det finns väl ett par ministrar med så små barn, men inte många. Nej, det är förstås våra barn som de vill bestämma över. Och det är faktiskt helt okej.
Det är aldrig roligt med pekpinnar och hårda gränser. I alla fall inte om man befinner sig på fel sida gränsen och pekpinnen. Då är det nära till hands att känna sig utpekad och ifrågasatt.
Men socialminister Jakob Forssmed (KD) är tydlig med att det inte är helt och hållet vårt fel: appar, sociala medier och dataspel är utformade för att stjäla så mycket tid som det bara går. Det handlar om en enkel uträkning: ju mer tid man kan visa att människor lägger på ens app, desto mer pengar kan man få från annonsörer. Det är inte svårare än så, det är hela tanken bakom de galet avancerade algoritmerna som jagar oss på nätet.
Det viktigaste är att vi slutar ge barnen så mycket skärmtid. Vissa föräldrar har tid och möjlighet till att ta till sig de forskningsrön som veckans pressträff med folkhälsominister och -myndighet byggde på. De vet redan hur skadligt det är för barn med fri tillgång till skärmar. Andra har sett rubrikerna i ögonvrån på väg till eller från hämtningar, lämningar och arbetsplats. Alla har inte tid och kraft till att ta fighten om skärmarna, alla är inte två vuxna i hushållet som hjälps åt.
Med de nya rekommendationerna jämnas villkoren ut. Förskolor kommer inte längre kunna ta till skärmar som oreflekterad distraktion för de allra yngsta. Nittiotvå procent av alla tvååringar går på förskola och möter i kölvattnet av digitaliseringsvågen ofta en skärm där.
Men det är ofta i hemmen den stora kampen utspelar sig. Föräldrar födda på åttio- och nittiotalet har inte sällan etablerat djupt rotade skärmvanor, vilket inte förbättrar förhandlingsläget med de där små som gör som vi gör och inte som vi säger.
Folkhälsomyndigheten tog fram rekommendationer både till barn, techbolag och till föräldrar. Det viktigaste rådet, förutom att begränsa skrämtiden, är att den tid som blir av görs till något gemensamt (och i en digital miljö utan algoritmer).
Varje tid har sina utmaningar. Folkhälsa handlar inte längre om att förmå människor att sluta röka i sängen. Nu handlar det om att få barn med tillgång till världens mest tidsslukande apparater och riktigt billiga kalorier att välja den verkliga världen. Tid med vänner, rörelse och att utveckla färdigheter som ger självförtroende är det som lägger grunden för hälsa.
Något av det sista folkhälsoministern sade under pressträffen var att vi hamnat i en märklig situation där ”vi överbeskyddat barnen i den verkliga världen [...] så har vi underbeskyddat dem i den digitala”.
Våra barn växer upp under förutsättningar som vi själva aldrig tidigare sett. Det är viktigt att vi förmedlar det bästa av det vi fått med oss till dem. Och att hälsosamma digitala vanor inte blir en klassfråga, därför är det avgörande att staten sätter sin tyngd bakom detta.
