Att läsa det nya partiet vänsterdemokraternas program är som att lyssna på när kören i filmen "Så som i himmelen" spontant brister ut i Amazing grace. Antingen börjar man gråta av stämningen, eller mår man illa av att bli känslomässigt manipulerad. Alla ska omfamna varandra i en enda stor gemenskap och bli "världsmedborgare". Enligt partiet måste en omfördelning av resurser ske, så att alla blir en del av samhällsgemenskapen. Programmet är befriat från socialistiska dogmer och det slås fast att marknadsekonomi är den enda framkomliga vägen. Överstatliga beslut välkomnas samtidigt som man vill riva ned handelshinder och avskaffa EU:s jordbrukssubventioner. Man kan räkna ut att en och annan ur den moderna frihetliga vänstern känner sig lockad av ett engagemang. Vad sägs till exempel om målet att skapa ett socialt välfärdssystem som inte tar ifrån individen hennes eget ansvar och planering för sitt liv?
Om frontfiguren Margó Ingvardsson, tidigare riksdagsledamot för vänsterpartiet, får ihop 1 500 namnunderskrifter kommer vänsterdemokraterna ställa upp i höstens riksdagsval.
En av anledningarna till att partiet överhuvudtaget bildas är att grundarna är "utleda på de maktstrukturer som finns inom de etablerade partierna". Att en maktstruktur så att säga tillhör partiväsendets natur lär de däremot inte komma undan. Men nu har de ju en alldeles egen. I detta ligger förstås också vänsterdemokraternas dilemma. Man lyckas säkert attrahera missnöjda och avhoppade vänsterpolitiker. Det blir desto svårare att sälja in en politik som i stort redan finns representerad inom de partier man säger sig vilja konkurrera med.
Marcus Svensson
marcus.svensson@smp.se
0470-77 06 03
