Annons

Oanat drama runt hörnet?

Det är sympatiskt med Miljöpartiet, att internkulturen är reellt demokratisk. En hel massa personer ställer upp när det blir en post ledig som språkrör. Och de kandiderar dessutom öppet. Inte bara låtsas som om de inte kandiderar när alla förstår, eller antas förstå, att det är precis det de gör. Fast de inte riktigt vill stå för att de gör det.
Ledare • Publicerad 26 november 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Jaja. Det är så i svenskt partiväsende. Men Miljöpartiet går ännu längre i friskhet. Det är nämligen så att även efter att valberedningen som nu annonserat sin kandidat, så är det inte alls säkert att det blir den personen. Man menar verkligen allvar med att det fortfarande är fråga om just en kandidat och inte en given vinnare. Kongressledamöterna kan fortfarande få för sig att välja någon av de andra.

Det är uppiggande. Men vi återkommer till det för det finns en annan krydda i det här också.

Annons

För partiet är inne i ett mycket trängt läge. Man har regerat med Socialdemokraterna i sex år nu, men utväxlingen har inte alls blivit vad man tänkt sig. Det finns få miljöpartimärkta reformer som en given väljare kan peka ut som just miljöpartistisk, än mindre säga sig uppskatta för den delen. Någon slags belöning i termer av opinionssiffror har således uteblivit. Tvärtom är resultatet av vistelsen i Rosenbad att man kanske inte kommer att vistas i riksdagen alls efter nästa val.

”Tvärtom är resultatet av vistelsen i Rosenbad att man kanske inte kommer att vistas i riksdagen alls efter nästa val.”

Det är i ett sådant känsligt läge ett nytt språkrör har förväntningar som annars nog hade varit svagare, nämligen förväntningar på sig att ruska om i den politiska tillvaron på det att verkligheten blir ljusare. Och något sådant sker inte med mindre än att vederbörande driver en mer radikal agenda.

En sådan som i så fall med nödvändighet blir till besvär för Stefan Löfven och ett redan hårt prövat regeringssamarbete. För samarbetet bygger på ett fundament av politiskt status quo och status quo tål ingen plötslig radikalitet.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Nu är Märta Stenevi föreslagen. Men flera av de andra kandidaterna, sådana som Janine Alm Ericson och Rebecka Le Moine, håller öppet för att de utmanar henne på kongressen.

Och det är där det kan hända saker. Under sådan förhållanden, där det skall pläderas för den ene eller den andra, går stämningsläget knappast att kunna skruvas åt ett annat håll än det mer radikala. Löften om något alldeles nytt och dramatiskt och kampartat och så vidare. Ligger man under fyra procent så gör man. Och Stenevi har knappast råd att framstå som sävlig och måttfull i ett sådant läge. Speciellt inte i ett så emotionellt präglat parti som Miljöpartiet.

Vi får se. Det kanske inte alls blir så. Alla andra kandidater kanske viker sig före kongressen. Men om det faktiskt blir votering, då kan konsekvenserna göra sig gällande långt utanför påföljande partistyrelsesammanträde.

Fredrik HaageSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons