Olämpligt med stålbad på Rosenbad
Det är åter bråk om anslagen till regeringskansliet och departementen. Socialdemokraterna kallar regeringens anslagsökning på 500 miljoner kronor för i år och 900 miljoner kronor nästa år för ”orimlig”. Även Vänsterpartiet och Centerpartiet kritiserar den ekonomiska förstärkningen.
Utspelen bör beskrivas i termer av en deja vu-händelse. Efter omvalet av Reinfeldt 2010 valde Socialdemokraterna att tillsammans med Sverigedemokraterna att driva igenom en sänkning av anslaget till regeringskansliet på 300 miljoner. Då förenades Socialdemokraternas bitterhet efter valförlusten med SD:s anti-etablissemangspopulism.
Nu sitter SD-tjänstemän i samordningskansliet och står bakom budgeten. Socialdemokraterna kan denna gång inte få majoritet för förslaget, men driver det ändå. Trovärdigheten i åtstramningskravet är något tveksam eftersom utgifterna under den S-styrda regeringen skenade i väg för regeringskansliet. Det är en linje som tillämpas i opposition och en annan i regeringsställning.
Att regeringskansliet inte kan vara någon aktör fri från effektivitetskrav är självklart och regeringens knapphändiga motiveringar till ökade anslag - säkerhetspolitik och Nato-medlemskap - kunde med fördel ha varit formulerade med fler bokstäver. Att regeringskansliet är underställt samma budgetdisciplin och samma effektivitetskrav som den övriga statsförvaltningen borde emellertid också oppositionens företrädare vara väl medvetna om.
”En växande byråkrati ska bekämpas. Men en fungerande förvaltning ska samtidigt försvaras.”
En växande byråkrati ska bekämpas. Men en fungerande förvaltning ska samtidigt försvaras. En opposition som drar ner på anslagen till den centrala statsförvaltningen har att också nämna vilka ambassader som ska läggas ned eller vilka utredare som ska sluta. Ett stålbad på Rosenbad vore olyckligt.
Bilden av att regeringen prioriterar den egna organisationen måste också kompletteras med ett grundläggande fakta; av regeringskansliets cirka 4700 tjänstemän är ungefär 200 politiskt utsedda. 4500 stycken är alltså opolitiska och tjänar regeringar oberoende av färg.
Kritiken mot regeringens anslagsökning är således lätt att betrakta som en försvårande åtgärd från oppositionens sida. Men regeringskansliet är inte Moderaternas, Kristdemokraternas eller Liberalernas centrala styrelsepunkt utan statsförvaltningens inre kärna. Det måste ligga i allas intresse att den opolitiska administrationens fungerar effektivt och att regeringen har rätt resurser till att bereda och verkställa ärenden. I varje fall ligger det i rikets intresse att frågan om regeringskansliet anslag inte blott behandlas av partierna olika utifrån om det sitter i regering eller inte.
