Oppositionens nej hämmar tillväxt

När den amerikanska finanskrisen bröt ut 2008 var en bidragande orsak fastighetsbubblan som sprack. Ekonomisk-politiska beslut hade provocerat fram stigande huspriser samtidigt som så kallade subprime-lån gavs till hushåll med låga inkomster. Det fanns en politisk idé om att varje amerikan hade rätten till och således skulle äga sitt hus.

I teorin ägde privatpersonen ett eget hus – men i verkligheten ägde banken som beviljat lånet bostaden. Konsekvenserna av finans- och fastighetskrisen känns igen från nittiotalskrisen som slog hårt mot många svenska hushåll. Smällen då fick Sverige att genomföra reformer som bäddade för ett mjukare fall i den pågående ekonomiska krisen i Europa. Förmodligen skulle en bubbla i dag, till följd av de höga bostadslånen och de låga räntorna, inte spricka på samma sätt som på nittiotalet, utan snarare pysa ut, då riskmedvetenheten nu är större.

Politiska målbilder är något som kan slå fel, vilket USA 2008 påminner om. Vad hushållen ägde var lånepapper hos banken och den faktiska äganderätten var svag. På den svenska bostadsmarknaden bör den som äger ett belånat hus eller en belånad bostadsrätt inte oroa sig i onödan, men medvetenheten om att bostaden kan sjunka till ett värde som understiger lånen, om en urladdning sker, måste finnas med i beräkningarna. Det bostadsrättsinnehavaren däremot har anledning att oroa sig över är den rödgröna och sverigedemokratiska oppositionens syn på bostadsrätter.

Oppositionen säger nu nej till regeringens förslag att underlätta andrahandsuthyrning av bostadsrätter, som baserats på Hyresbostadsutredningen och bland annat innebär stärkt ställning för ägaren vid konflikter som kan uppstå i fråga om hyra eller besittningsrätt. De snåriga reglerna för uthyrning har lett till att många låtit lägenheter stå tomma – trots att det finns ett stort behov av bostäder, inte minst för unga.

Tillväxten hämmas då bostadsmarknaden hindrar rörligheten på arbetsmarknaden. Det kan handla om svårigheter för en bostadsrättsinnehavare som flyttar på grund av jobb eller familj som på dagens marknad har svårt att sälja snabbt och därmed tvingas betala månadsavgift och ränta på en tom lägenhet. Situationen för hyresgästen, som i dag inte sällan tvingas leta på en svart marknad präglad av ockerhyror, skulle dessutom förbättras av förslaget.

Regeringen har hela tiden varit tydlig med att förenklade regler för andrahandsuthyrning handlar om att utnyttja det befintliga bostadsbeståndet och att det inte utesluter bostadsbyggande. Det är en rimlig hållning som inte minst Miljöpartiet borde se fördelarna med, då det är mer effektivt att i första hand utnyttja de resurser som redan finns.

Enklare regler innebär att den reella äganderätten och möjligheten att förfoga över bostadsrätten stärks. Det ohållbara i att låta politiska fixidéer gå före verkligheten har bevisats många gånger om, men det verkar oppositionen inte vilja se.