GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Oredan till vänster består

Sverige står utan statsminister. För tredje gången sedan det förra valet bråkar vänsterblockets partiledare och försöker finna en lösning där oförenliga åtaganden samexisterar.
Ledare • Publicerad 18 november 2021
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Vid det här laget vet alla inblandade utan och innan vad som förväntas av de olika partierna. Det är i sak lite som förändrats i hur diskussionerna går. Men mycket vatten har runnit under Stockholms broar sedan Löfven i januari 2019 lovade att inte ge Vänsterpartiet inflytande.

Något förebådande i ljuset av dagens situation började mandatperioden med ett splittrat regeringsunderlag som vägrade erkänna varandras rätt att förhandla. Då, efter valet 2018, klubbade riksdagen en budget från en mer samstämd högeropposition.

Vänsterpartiets ledar Nooshi Dadgostar låter Socialdemokraterna svettas.
Vänsterpartiets ledar Nooshi Dadgostar låter Socialdemokraterna svettas.
Foto: Anders Wiklund/TT

Regeringskriser har följts av regeringskriser. Trots osäkerheter kunde Socialdemokraterna byta partiledare i relativ ro. Men vägen tillbaka till makten visade sig bli lång.

Socialdemokraternas nya partiledare Magdalena Andersson fick till i tisdags att presentera ett underlag som tolerera henne som statsminister. Detta var dock mycket begärt då samarbetspartierna fortfarande ligger i luven på varandra. Uppdraget att sondera förlängdes tills efter helgen.

Innan Andersson valdes till partiledare tänkte sig en hel del kommentatorer att åtminstone statsministeromröstningen skulle gå hyfsat snabbt. Stödpartierna trycker gult och så kan de gå vidare till mer sedvanliga sysslor – som att bråka om budgeten och kalla oppositionen för brun.

Nu håller de dock på med en annan typ av ordmagi för att få partipolitiska olägenheter att rätta sig efter vänsterblockets fantasier. Socialdemokraterna får inte ”förhandla” med Vänstern, säger Annie Lööf (C). Centerpartiet har ju stämmobeslut på att det inte skall förekomma, det stod även i jöken.

Det har dock inte hindrat Magdalena Andersson från att just förhandla med Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar. Den sistnämnde svarar gärna på journalisters frågor i veckan och använder då ordet förhandling så ofta som möjligt.

Om inte Sverige skall stå utan statsminister vid budgetomröstningen behöver en uppgörelse förr eller senare presenteras från förhandlingsrummen. Men någon frid till vänster lär det inte bli. Såväl Dadgostar som Lööf inser hur utsatt Socialdemokraternas situation nu är.

Kontrasten till oppositionens samlade budgetförslag blir tydligt. När regeringsunderlaget splittras av de grundläggande frågor om vem som har inflytande och diametralt skilda inställningar till den ekonomiska politiken. När regeringen behöver brottas med Vänsterns extrema krav om att i praktiken ändra grundpremisserna för pensionssystemet höjer oppositionen bostadstillägget. För stunden behövs konkret politik snarare än vänsterns oreda.

Tills stödpartierna förlikar sina fria fantasier med verkligheten kommer regeringskriserna bli ett återkommande inslag i Svensk politik. Om landets problem skall mötas med en sammanhållen plan behöver dagens korthus till regeringsunderlag bytas ut.

Pontus WesterholmSkicka e-post