På spaning efter ny underrättelsetjänst
Nyligen meddelades det att den tidigare stats- och utrikesministern Carl Bildt får regeringens uppdrag att utreda den svenska underrättelseverksamheten. Uppdraget är lika omfattande som tidsramen är begränsad. Om blott ett år ska slutsatserna presenteras. Det vittnar om hur hastigt underrättelsetjänsternas funktion och arbetssätt hamnat i fokus efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och massakern i Israel den 7 oktober.
Tidpunkten för en konferens i Ängelsberg, arrangerad av Axel och Margaret Ax:som Johnson-stiftelsen, med en rad framträdande internationella forskare och praktiker i underrättelsevärlden på scenen kunde därför inte komma lägligare.
Den äger också rum i en tid när underrättelseinformation också används i de krig som också utspelas i medierna och på webben. Att information från underrättelseinhämtning avhemligas och offentliggörs för att påverka en motståndare eller stora opinioner är nu inget nytt. I ett historiskt perspektiv nämns hus USA i FN lade fram bevis på Sovjets utplacerade kärnvapenstridsspetsar på Kuba eller hur president Ronald Reagan offentliggjorde uppgifter om en sovjetisk nedskjutning av ett sydkoreanskt passagerarplan 20 år senare.
Men klart är att detta mönster intensifierats och ställer stora krav så arbetet. Ett exempel är när den amerikanska administrationen avslöjade uppgifter om vad den visste om invasionsplanerna för Ukraina. Målet var framför allt att begränsa den ryska krigföringen, att det skulle stoppa invasionen trodde ingen i Pentagon på.
Ett än mer aktuellt exempel är hur också amerikansk underrättelsetjänst under kriget mellan Israel och terroristgruppen Hamas återkommande offentliggjort uppgifter om bland annat en Hamaskontrollerad stridscentral under ett sjukhus.
”Underrättelsetjänsterna får en delvis ny roll som aktör i ett komplext informationskrig där stater, medier, organisationer och privatpersoner agerar.”
Underrättelsetjänsterna får en delvis ny roll som aktör i ett komplext informationskrig där stater, medier, organisationer och privatpersoner agerar. Stridsrörelser, eventuella krigsbrott och dödande i Gaza följs av en mängd olika aktörer och begreppet Osint – open source intelligence, underrättelser från öppna källor – används numera av krigets privatspanare som sprider också kvalificerade analyser eller bilder från konflikter.
Den ökande informationsmängden skapar också möjligheter. Underrättelsetjänster har haft svårt att upptäcka hot från grupper som helt ändrar tillvägagångssätt. Hamas attack är ett exempel på ett helt nytt angrepp när i praktiken hundratals självmordssoldater skickades till Israel för att döda och kidnappa. Men kategorin allra svårast att förutsäga med traditionella arbetsmetoder som signalunderrättelsetjänst och uppgifter från ”spioner” anses folkliga resningar som den arabiska våren eller den iranska revolutionen toppa. Där väntas analyser från mängder av data från sociala plattformar på nätet underlätta analysen och förutsägelser av mänskliga beteenden.
Många frågor ligger på Bildts bord. Ska signalspaningens FRA fortsätta att vara en civil myndighet? Behövs en civil underrättelsefunktion närmare regeringen? Och inte minst; Hur ska svensk underrättelsetjänst förändras när snart envar är sin egen Osint-agent?
