Pacifism är 99 procent fel

I en artikel i Expressen uppmanar professorn i kyrkohistoria Joel Halldorf till en pacifistisk nytändning. Hans resonemang är ett bra exempel på varför pacifism prompt bör avvisas.

”Att vara pacifist är att ha 100 procent rätt om 99 procent av världens konflikter” inleder Halldorf klatschigt. Men argumenten för det sensationella påståendet lyser med sin frånvaro.

Vad menas ens med att ”ha rätt”? I att ena parten inte borde ha anfallit den andre? Det är i så fall en så trivial definition av pacifism att den är meningslös.

Och vilka är de åtminstone 99 konflikterna? Pågår de idag eller skall man se det historiskt? Hade pacifisterna ”rätt” i kriget mellan Caesar och gallernas Vercingoterix? Mellan Östrom och de nordafrikanska vandalerna? Mellan sultanen ”åskbollen” Beyazit och Timur Lenk? De hade varken rätt eller fel för de fanns inte att höra av eftersom hållningen är helt verklighetsfrånvänd.

Pacifism är en filosofisk lyxvara som tillhandahålls inom ramen för moderna och utvecklade demokratier. Och där lever den endast för att den aldrig prövas eftersom moderna demokratier inte angriper varandra.

Däremot behöver dessa försvara sig mot auktoritära stater och därför blir pacifismen snarast farlig om den får inflytande, välviljan till trots. Ju högre en stat utropar sin ovilja att begagna sig av våld, desto mer aptitlig ter den sig för världens alla rovdjur.

Halldorf skriver att ”bomberna (mot Gaza) gör knappast Israel till ett säkrare land”. Svaret är att Israel blir snäppet säkrare för varje Hamasterrorist som dödas, och att landets militära beslutsamhet är precis vad som har fått Hizbollah att avstå från att öppna en nordlig front. Det är inte pacifism utan israelisk styrka parad med närvaron av amerikanska hangarfartyg som håller Hizbollahs (och Irans) blodtörst stången.

Det var väldigt pacifistiskt av USA:s isolationister att hålla nere landets militära utgifter fram till Pearl Harbor. Det var väldigt pacifistiskt av Ukraina att skrota en stor del av sin vapenarsenal under nittiotalet eftersom västvärlden inte ville ha ”spänning” precis invid ryska gränsen. Det har varit väldigt pacifistiskt av både Europa och USA att vända ryggen åt det skamliga ”militär-industriella komplexet” under flera decennier på det att man nu förtvivlat försöker hitta sätt att komma upp i produktionsvolymer som kan matcha Rysslands.

Ett land kan vara hur fredsälskande som helst men om det inte samtidigt är avskräckande, i bemärkelsen trovärdigt i sin vilja att ta till våld, lurar kriget likväl runt hörnet. Det vägrar pacifister att inse och därför har de fel i 99 procent av fallen.