Paradigmskifte kring statistik för brott

Rapporten har skapats på uppdrag av regeringen och har undersökt skjutvapenvåldets utveckling i kriminella miljöer sedan 00-talet. Materialet baseras på både intervjuer med poliser och tidigare kriminella samt krypterade chattar och register.

I Brottsförebyggande rådets rapport beskrivs hur skjutvapenvåldet har ökat sedan mitten av 00-talet. Detta beror delvis på det man kallar för “skiftningar i den kriminella miljön”, det vill säga kulturen bland kriminella. Kulturförändringarna märks i att det är allt yngre och mer oerfarna som skjuter. Tidigare var det begränsat vilka som hanterade skjutvapen medan gruppen nu är mycket större. Det är också vanligare med måltavlor som själva står utanför den kriminella miljön, till exempel anhöriga. Studien visar också att våldet i de kriminella miljöerna föder mer våld. Det vill säga att våldet eskalerar och blir grövre.

I rapporten beskrivs en förskjutning från hur man under 00-talet hade vapen – men utan att använda dem. Men när väl skjutvapnen började användas, beskriver intervjupersoner hur det blev svårt att gå tillbaka igen. Våldet hade fått en ny nivå. Orsaken beskrivs i rapporten vara både positionering inom gängen och vikten av att hämnas.

Något som sticker ut i rapporten är att intervjupersoner (tidigare kriminella) beskriver hur narkotikahandeln blev väldigt lukrativ efter att en praxisförändring av narkotikastraffskalorna infördes 2011-2012. Detta innebar en straffsänkning för vissa narkotikabrott. Ett exempel på hur lagförändringar direkt kan ha bidragit till att gynna de kriminella.

En slutsats man kan dra av rapporten är att statistiken verkar ha kommit ikapp verkligheten. Kan man säga så? Ja, om man förstår att statistik, trots att den är någorlunda neutral, också måste tolkas. Den höga brottsligheten på 90-talet gjorde länge att det i statistiken såg ut som att det dödliga våldet gick åt rätt håll (alltså nedåt) trots att vi nu kan se att det bara var tillfälligt och att det i det stora hela istället har ökat.

En annan aspekt som man hörde mer om förr var diskussionen om de ökade anmälningarna. Är det brottsligheten som har ökat eller antalet anmälningar, alltså att vi vet om fler brott än tidigare eftersom fler anmäler dem. Även denna diskussion hör man allt mer sällan. Det är helt enkelt större konsensus kring att gängkriminaliteten är ett ökande problem i Sverige.

Att man nu i rapporten benämner ökningen som pågående ända sedan 00-talet visar att vi är inne i ett nytt paradigm och förnekelsens tid är över. Kanske ger det större hopp om en förändring.