Annons

Partierna våndas inför maktskifte

Kristdemokraternas Ebba Busch säger i en intervju i Göteborgs-Posten (14/6) att det är uteslutet att Sverigedemokraterna har ministerposter eller tjänstemän i regeringskansliet efter valet. Liknande toner har kommit från Moderaterna den senaste tiden. Det intressanta i sammanhanget är att Busch inte nödvändigtvis vill ha med Liberalerna.
Ledare • Publicerad 16 juni 2021
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Lyssnar man på miljöpartister får man intrycket av att regeringsmakt är en förbannelse. Samma sak kunde sägas av borgerliga. Liberalerna verkar fortfarande tro att det är samarbeten som skapat partiets kris och inte deras egen politik.

Foto: Claudio Bresciani/TT

In- och utflödessidan av politiken är väsensskilt rent praktiskt. Inflödet av nya idéer är enkelt för den som inte regerar. Då kan man både driva opinion i frågor som för stunden drar uppmärksamhet samtidigt som partier trycker önskelistor som man rubricerar som sin ”reformagenda”. Men partierna behöver också vilja förverkliga sin politik genom demokratins processer, i annat fall är man antingen extremist eller medveten om sin egen inkompetens.

Annons

Att Sverigedemokraterna förbereder en ”äntringsstyrka" har för vissa för tankarna till stormningen av amerikanska representanthuset i vintras. Rädslan som de delar med andra partier är att bli som våldsverkarna i Washington och inte veta vad man ska göra när man väl kommit in.

Kanske tar man en souvenir, en eftergift, som inom kort dras tillbaka. Så står man där och har släppt allt för inflytande utan att få någon beständig förändring i gengäld. Rädslan är påtaglig främst hos mindre partier. Men även den bredare borgerligheten har kvar fantomsmärtor från valvinsten 1976 då man efter fyrtiofyra år i opposition knappt förstod hur landet skulle regeras.

”Rädslan är påtaglig främst hos mindre partier. Men även den bredare borgerligheten har kvar fantomsmärtor från valvinsten 1976 då man efter fyrtiofyra år i opposition knappt förstod hur landet skulle regeras.”

Något som Ebba Busch nämner i intervjun är att Kristdemokraterna och Moderaterna börjat utbilda tjänstemän i hur regeringsarbetet fungerar. Hon kallar det just för en äntringsstyrka. Något nytt koncept är det dock inte. Samma ord användes av Alliansen när de 2005 började vädra valvinst. Det ligger inget aggressivt i ordvalet, snarare försöker man dölja sin ängslighet inför det ansvar man kan komma att axla.

Partier som sitter vid sidlinjen, som Centern och Vänsterpartiet, blir varnande exempel för andra som kanske vill välja statsminister men inte regera. Samtidigt är Miljöpartiets framgång och kris en lärdomshistoria som ledande Sverigedemokrater studerar. Regeringsduglighet ter sig fortfarande som ett mysterium.

Socialdemokraterna försöker lära en ny generation att de är det självklara maktpartiet. Men så är inte längre fallet. De själva är inte lika trygga regeringsbildare som de en gång var. Moderaterna på andra sidan har erfarenhet av att styra i regeringskansliet. Men trots talet om att man är redo för maktskifte, sker den riktiga prövningen först när valet är vunnet.

Pontus WesterholmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons