Annons

Passar inte yrket kan man lämna

Elsa Widding fick en kort partipolitisk karriär. I riksdagsvalet förra året ställde hon upp på Sverigedemokraternas lista. Nu väljer hon att bli politisk vilde.
Ledare • Publicerad 3 maj 2023
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Vad Elsa Widding nu hoppas uppnå, annat än att få riksdagsarvode, är svårt att säga.
Vad Elsa Widding nu hoppas uppnå, annat än att få riksdagsarvode, är svårt att säga.Foto: Jonas Ekströmer/TT

Widding har en ovanligt lång meritlista utanför partipolitiken, inom energisektorn, vilket är något som påtagligt saknas bland svenska politiker. Men i politiken lever man inte på gamla meriter, utan på vilket förtroende man får.

Elsa Widdings profil passade in i den breddning av sin politik som Sverigedemokraterna försökt åstadkomma. Partiet vill påverka energi- och klimatpolitik. Men efter ett bråk på Twitter med Liberalernas partiledning, bland annat utbildningsminister Mats Persson, väljer alltså Widding att lämna sitt parti, men inte sin riksdagsplats.

Annons

Anledningen? Enligt Widding borde partiet försvarat henne offentligt när andra kritiserat henne för att ha medverkat i sammanhang där konspirationsteorier florerar. Partiet valde att inte ge sig in i denna perifera affär. Uppbrottet är alltså inte grundat i en politisk fråga, utan bottnar i partiets tystnad.

Förtroende är en bristvara för såväl partier som enskilda politiker. Sverigedemokraterna vill framstå som statsmannamässig men lyckades ändå lyfta fram ännu en rabulist utan fingertoppskänsla.

Sverigedemokraterna försökte spela ned bråket. Detta är inte värt en regeringskris. Men ändå kan det leda till en.

Marginalen för högerblocket i riksdagen har med detta avhopp krympt till ett mandat. Om det blir ännu ett avhopp innan en sjukskriven moderat ersatts kommer regeringen stå utan egen majoritet.

Om man minns händelserna förra mandatperioden vet man också att detta inte per automatik leder till att regeringen faller, eller att den inte får sin politik igenom. Men kan dock kräva fler svåra förhandlingar och förseningar i politiska processer.

Politik handlar om att realisera gemensamma beslut. Detta är ingen enkel sak utan kräver samarbete och uppoffring av egenintresset. Särskilt när marginalerna för att få igenom beslut är knappa. Det gäller både inom partier och i samarbeten mellan partier.

Sverige har trots allt ingen direktvald ämbetspolitik. Styret förlitar sig på att riksdagen, och därmed partierna, kan förvalta ansvaret att posterna tillsätts av kompetenta och omdömesgilla personer.

Även riksdagsplatserna tillhör de poster som partierna, genom allmänna val, har att besätta. En åsikt som ibland yttras är att man genom personkryss fått enskilt förtroende. Även Widding var snabb med att lyfta detta till försvar för att hon inte lämnar sin plats.

Men även om det i praktiken inte är möjligt för partierna att avsätta ledamöter som valts är det inte detta som valsystemet utgår ifrån. Det är trots allt politiska partier som man röstar på i första hand. I andra hand får enskilda kandidater kryss för att få en högre chans att få en plats.

Personvalskampanjer är en kuriosa i valrörelsen. Men de är knappast grund för att förändra innebörden av politiska mandat. Trivs man inte med hur partierna hanterar detta får man gärna protestera, men utan att förstöra den politiska processen som majoriteten ändå har beslutat om. Partierna borde välja företrädare som förstår det.

Pontus WesterholmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons