Pensionsmyndigheten politiseras
Regeringens förslag om garantitillägg till pensionärer sågas av två av de tre tyngsta remissinstanserna.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering går så långt att det avstyrker hela förslaget med hänvisning till att den ”har betydande konsekvenser för utgifterna, men är svagt motiverad” och att den ”stärker incitamenten att sluta arbet vid 65 års ålder”. Även Inspektionen för socialförsäkringens kritik är ovanligt hård. Myndigheten kan dock varken ”tillstyrka eller avstyrka” förslaget eftersom det är omöjligt att ta ställning till om förslaget är ”ändamålsenligt”.
Garantitillägget har fått mycket hård kritik eftersom det minskar det så kallade respektavståndet, det vill säga skillnaden i pension mellan de som har arbetat och de som har arbetat mindre eller inte alls. Det innebär också att frågan om pensionernas storlek politiseras och blir en fråga för den årliga budgeten. Principerna bakom pensionsöverenskommelsen är därmed kastade i sjön.
Men den kanske tyngsta remissinstansens svar – Pensionsmyndighetens - är mer försiktigt. Det går ungefär ut på att garantitillägget är välkommet, men för komplicerat utformat.
Efter remissvaret till regeringen följer emellertid något så ovanligt som en reservation från bland annat myndighetens generaldirektör, Daniel Barr. Styrelsen med den tidigare landshövdingen i Kronoberg, vänsterpartisten Ingrid Burman, har nämligen kört över myndighetsledningen och strukit rejält i dess utkast till yttrande.
I det ursprungliga förslaget stod det nämligen att Pensionsmyndigheten ”motsätter sig förslaget”.
Det är mycket ovanligt att myndigheters styrelser tar aktiv del i remissvaren, vanligen är det en fråga för ledningen. I detta fall stryks stora delar av myndighetens egna analyser om att garantitillägget kan försämra inkomsten för pensionärer som jobbar ett år extra. Respektavståndet minskar därmed. Därutöver visar myndighetens ledning att förslaget strider mot bärande principer i socialförsäkringssystemet, som att förmåner lämnas efter ansökningar, och att myndigheten inte har de resurser som krävs för att administrera bidraget.
Det är således synpunkter som ordföranden Ingrid Burman inte ansåg skulle komma regeringen till del. Ministären ska fatta beslut och föreslå riksdagen en förändring med ett bristfälligt underlag.
”Ingrid Burman var ett märkligt val till ordförande i myndigheten.”
Ingrid Burman var ett märkligt val till ordförande i myndigheten. Som Vänsterpartist motsatte hon sig pensionsöverenskommelsen och partiet har aldrig varit en del av den pensionsgrupp som har att vårda uppgörelsen. Hennes ledning av myndigheten pekar på att hon inte kan lägga sin partibok åt sidan i myndighetsutövningen.Yttrandets anda i är misstänkt likt Vänsterpartiets synpunkter i frågan.
Även den tidigare landsbygdsministern Sven-Erik Bucht (S) tar partipolitisk hänsyn och står bakom styrelsens beslut. Deras agerande försvagar förtroendet för hela myndigheten och de bidrar till att skapa en politiserad förvaltning bestående av marionettmyndigheter. Ledningen kan knappast göra sitt jobb med en sådan myndighet. Så regeringen har att välja om den vill ha en fungerande myndighet eller en politisk propagandamaskin.
