GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Pluggkulturen är känslig

Det är ute i periferin som pluggkulturen tillåts blomstra i svenska skolor.
Ledare • Publicerad 12 maj 2022
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Det är glädjande att få läsa om en framgångsberättelse som utspelar sig i svensk skola. På Rosengårdsskolan i Malmö har man upptäckt att pojkar var tredje år fick högre betyg än flickorna när de i sjätte klass fick sina första riktiga omdömen. Mysteriet var snabbt avslöjat, en enskild lärarinna hade fått utforma sin pedagogik på ett sätt som fångade klassen i en gemensam pluggkultur.

När det sker slår det gnistor om undervisning. Många lärare kan berätta om enskilda lektioner eller hela klasser där en sådan stämning materialiserats. Tiden går fort i sådana klassrum.

Men pluggkultur är inte något magiskt som uppstår ur tomma intet. I den tunga idéhistoriska antologin Den skapande staden berättade Sveriges på nittiotalet främsta idéhistoriker om några av världshistoriens mest kreativa miljöer. Det var Florens under renässansen, Los Angeles på sextiotalet och Uppsala var visst också med på ett hörn. Men det är i förordet som allt får sin förklaring, där beskrivs vad som verkar vara de gemensamma dragen för detta skärningspunkter i tid och rum. Det som fått dessa miljöer att explodera i kreativitet är: en ledargestalt, en homogen grupp lärjungar och ett gemensamt problem som bearbetas i opretentiös tävlan.

Man kan också se att skolan historiskt var uppbyggd för att få dessa förutsättningar på plats. En lärare i auktoritetsposition (ibland för auktoritär) samt en grupp elever med jämna förkunskaper som får ny information som bearbetas och erövras.

Tiden går fort i ett klassrum som präglas av pluggkultur.
Tiden går fort i ett klassrum som präglas av pluggkultur.Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

I dagens skola finns mycket som stör denna enkla ordning. Barn skall så länge som möjlig hållas i klassrummet trots att de kanske har behov av att arbeta i en specialanpassad grupp. Lärares auktoritet, både i klassrummet och utanför, är starkt ifrågasatt. Föräldrar tar sina barn ur skolan för att åka på solresor helt utan hänsyn till schema och missad undervisning. Flera av de senaste läroplanerna har också bidragit till att undergräva läraren i klassrummet.

En tanke som kanske provocerar är att Rosengårdsskolan är en av landets mest utsatta. De andra gånger rapporter kommit om lärares enskilda insatser har det ofta varit från den sortens skolor. Kanske för att det är just där de märks, men en annan möjlighet är att det är just i sådana miljöer som lärare får lov att ta makten.

Bit för bit har skol- och inlärningsforskning börjat återvända till den traditionella pedagogiken. Att skriva för hand har visat sig ha goda effekter på inlärning och salstentor som man pluggat till verkar bekräfta att repetition faktiskt är all kunskaps moder.

Istället har digitala verktyg, långt gången individanpassning och tankar om överförbara färdigheter fått prägla undervisningen. Skolan måste få sin integritet tillbaka. Det betyder att lärare måste få göra mer för att skydda pluggkulturen från störningar men också att fler elever får se att de kan bli en del av den kulturen. För det krävs ett samhälle, och föräldrar, som visar skolan respekt. Och som ser kunskaperna som förmedlas där som något värdefullt.

Jacob SidenvallSkicka e-post