Polismyndighet utan ansikte

Regeringens bedömning har varit att det ökade anslaget till polisväsendet inte återspeglas i resultatet. I våras presenterade Polisorganisationskommittén utredningen En sammanhållen svensk polis, utifrån uppdraget att se över om organisationen utgör ett hinder för regeringens krav på högre kvalitet och förbättrade resultat i verksamheten.

Slutsatsen är att det behövs "en modernare organisation”. Enligt justitieminister Beatrice Ask (M) är då en organisation lösningen. I höstbudgeten återfinns förslaget om en sammanslagning nyåret 2015 av Sveriges 21 länspolismyndigheter och Rikspolisen till en enda myndighet.

Bortsett från att organisationsförändringar sällan sker smidigt och smärtfritt är målet om att skapa bättre samverkan och möjlighet att snabbare flytta resurser dit de behövs eftersträvansvärt. En sådan sak som att polisen inte har haft ett gemensamt IT-system har skapat onödigt krångel.

Samarbete mellan myndigheter och regioner sker till stor del redan i dag, så åtgärden kommer egentligen tio-femton år för sent, vilket resulterar i att det är som upplagt för mer byråkrati, bekymmer och ansvarsbollande. Justitieministern motiverar förändringen utifrån vikten av ett tydligare helhetsansvar för ledningen. Men blir verkligen ansvaret på det hela taget tydligare om det flyttas längre från den lokala verksamheten?

Kontinuiteten, närvaron och den lokala brottsbekämpningen är avgörande. Flyttas ansvaret högre upp, längre bort, finns en risk att det förloras på vägen. I en myndighet som polisen är det personliga ansvaret särskilt viktigt. En lärdom, utifrån den beryktade ansvarslöshet som förekommer på många centraliserade myndigheter, har varit att ansvar lättare kan utkrävas om det har ett ansikte - om det finns en ansvarig person att vända sig till.

En sammanslagning till en myndighet för med sig ökad flexibilitet, men kommer inte åt grundproblemen i polisväsendet som ytterst beror på avsaknad av närhet och närvaro. Helhetsarbetet formas av 20 000 poliser och det är var och en av deras ansvarskännande som skapar ett tydligare helhetsansvar. Glöms det kan regeringen knappast vänta sig resultat.