Politisk korrekthet mot isberget
Det är nästan trettio år sedan och ett fascinerande tidsdokument i dag då statyer välts över ända och ett förfluget ord kan få en människa avskedad.
Den politiska korrekthetens tillskyndare i Pennsylvaniadebatten - sådana som alltså redan hade börjat sätta upp uppföranderegler för vad som fick sägas på universiteten - försäkrar samfällt att det bara är frågan om grundläggande anständighetsregler. Det kommer absolut inte vara så att den som är mest kränkt bestämmer vad som får sägas. Det är förstås inte alls meningen att det skall finnas tankepoliser som hotar åsiktsfriheten.
De verkar mena vad de säger. Och, det är faktiskt lika intressant- alla kommer bra överens. Replikerna är vassa och hårda och blottar reella motsättningar men alla är ändå vänliga. Man kostar utan vidare på sig gemensamma skratt. Den kvinna som med kuslig förebådelse förklarar att hela samhället måste transformeras för att komma tillrätta med strukturellt förtryck visar ingen som helst antipati mot mörkermännen på andra sidan och tvärtom.
Idag 2020 har historien gett den konservativa sidan rätt. Den politiska korrektheten skenade iväg. Bara så sent som för några dagar sedan stängdes en professor i Kalifornien av för att han vägrat att följa krav från studenter att bedöma svarta studenters tentamensresultat med extra välvilja. Det är allt annat än en isolerad anekdot. Det är den deformerade lilla toppen av ett isberg.
Dåvarande högerns intellektuelle olymp William F. Buckley för vid ett tillfälle i debatten upp frågan om konservativa akademiker som hindrats i sina karriärer på grund av sina och åsikter och får ett slags ”det vet jag ingenting om”-svar. Men fenomenet har numera nästan kommit att bli ett eget forskningsfält. Socialpsykologen Jonathan Haidt har pekat på hur konservativa perspektiv regelmässigt diskrimineras i akademierna och en empirisk studie (Inbar, Yoel och Joris Lammers, 2012) bekräftar detta. Men det ses inte som diskriminering utan som normal anständig renhållning.
Det är värre på amerikanska universitet än på svenska. Men vi ser tecken på det där även i Sverige. Administrativa pekpinnar om genus och representativitet och studentattacker mot lärare har börjat svälla i omfattning även hos oss. Följer vi det amerikanska mönstret även i ett följande led kommer också svenska studenter böjas om från intellektuellt nyfikna personer till ideologiska renhetskämpar. Sedan är det ut på statyjakt. Eller... är vi redan där?
Den ömsesidiga respekten för andras uppfattningar och förmågan att skilja på sak och person som kunde prägla debatten 1993 är långt borta i dag. De goda föresatser som måhända vägledde den politiska korrekthetens tidiga förespråkare styr idag hela samhällsdebatten rakt mot det där isberget. Besättningen måste helt enkelt nyktra till. Vi är i en farlig situation.
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.