Prata om det tabubelagda
Det har väl att göra med att frågans innehåll består av kvinnor, kön, heder, kultur, tradition, religion – en rad laddade ord – som den ter sig svår att diskutera.
Enligt en studie från Uppsala universitet som kom förra året har mindre än 50 fall anmälts sedan 1982 då kvinnlig könsstympning förbjöds i Sverige. Allt tyder på att mörkertalet är betydligt större. Och att andelen inträffade företeelser som inte finns med i statistiken befaras vara stort härleds sannolikt till att ämnet är närmast tabubelagt.
Så visst är det bra att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) belyser problemet när hon i sitt nyhetsbrev återigen väcker liv i förslaget, som hon initierade redan 2006, om att alla flickor ska gynekologundersökas av skolhälsovården när de går i högstadiet, i syfte att upptäcka fler fall av könsstympning.
Men som Stockholms hälso- och sjukvårdslandstingsråd, Filippa Reinfeldt (M), säger till Ekot är det viktigare att arbeta förebyggande och inte lägga resurser på att efterhandskonstatera. Även Kristdemokraternas gruppledare i riksdagen, Emma Henriksson, menar att vägen att gå inte är att börja screena för en massa saker på vinst och förlust.
Centerpartiets talesperson i hälso- och sjukvårdsfrågor, Anders W Jonsson, avvisar också förslaget och tillbakavisar att det skulle vara befogat utifrån Sabunis något märkliga påläggsmotivering om att missbildningar skulle kunna upptäckas. Enligt Jonsson, som också är barnläkare, undersöks redan alla barn på BB och genom en gynundersökning i tonåren upptäcks inte missbildningar.
Det råder inget tvivel om att grundsyftet är gott, men förslaget kommer inte åt problemet. För det ligger främst i hederstänkandet i en gammal sedvänja, utan medicinsk grund, som innebär smärtsamma komplikationer för omkring 100–140 miljoner kvinnor runt om i världen (WHO), med koncentration till ett trettiotal länder i Afrika. Kvinnlig könsstympning genomförs av orsaker som att flickor ska göras till ärbara och moraliskt goda kvinnor eller att dämpa kvinnors sexualdrift.
Svensk lag innebär förbud mot att genomföra ingrepp utomlands, vilket varit vanligt förekommande, och sedan sekretesslagen ändrades 2006 kan sjukvården polisanmäla vid misstänkt könsstympning. Det juridiska skyddet är emellertid relativt starkt. Eventuellt skulle Sabunis förslag leda till fler anmälningar, men gå över huvudet på flickorna.
Obligatorisk screening av tonårsflickor är varken förebyggande eller effektivt och det som främst krävs är troligen något så enkelt, men som inte verkar vara det, som att prata om det. För hur ska en ung flicka våga berätta när samhället har svårigheter att i praktiken diskutera och stå upp mot hedersövergrepp?
