Att den danska tidningen Jyllands-Posten beklagade att många muslimer känt sig kränkta av de oförargerliga bilderna på profeten Muhammed hjälpte föga. Bojkotten mot danska varor växte i Mellanöstern och protester mot den västerländska demokratin spred sig ändå till Indonesien. Så har det än en gång bevisats att det aldrig hjälper att backa för antidemokratins och hatets banerförare. De stora förlorarna är det muslimska ledarskapet i Skandinavien. Det hade chansen att framhålla islams toleranta sida och betona de nära banden mellan de Abrahamistiska religionerna; judendom, kristedom och islam. Att det finns en euroislam långt bortom diktaturens stater i Mellanöstern. Ledarna kunde också ha vädjat om respekt för religion - särskilt viktigt i en tid när statsekularismen breder ut sig i Europa. Även om ett absolut bildförbud aldrig aldrig kan accepteras i stater i Västvärlden finns det anledning att kritisera den konstgenre som hävdar att provokation har ett egenvärde. De tog inte chansen. Istället gav muslimska ledare i Danmark sitt tysta stöd för hatangreppen mot demokratin och tryckfriheten. Svenska muslimska ledare krävde att också Sverige skulle fördöma Danmark. Den muslimska världens maktetablissemang fick ett efterlängtat andrum - nu kunde massorna vändas mot Väst, problemen på hemmaplan kunde skylas över, allt medan felaktiga rykten om förföljelser av muslimer i väst sprids ut.

Hade europeiska pressorgan i mängd tidigare publicerat bilderna hade den konflikten trappats upp. Det hade varit oansvarigt. Det hade varit som att hälla bensin på en brasa. Nu när det danska pressorganet backat och den danska staten utsatts för en internationell handelssanktion kan den samfällda publiceringen av teckningarna som i går ägde rum emellertid inte annat än försvaras.

Den europeiska statuspressen visar att en brodertidning inte kan angripas och polemiserar också med den defensiva danska regeringen. Om politiker inte försvarar tryckfriheten tillräckligt, måste pressen göra det. Solidariskt sluter man upp bakom tryckfriheten och kollegan. Aktionen för också det goda med sig att den internationella bojkotten av Danmark försvåras. Men det finns ett efter. Publiceringen försvarar det fria ordet och hindrar sanktioner. Konflikten består. Och det är det europeiska muslimska ledarskapet som har möjligheten att gjuta olja på vågorna.