Problemen kvarstår på SIS

Förra veckan fritogs en morddömd sjuttonåring när denne under bevakning skulle från ett SIS-hem till en tandläkare i centrala Södertälje. Maskerade personer hotade personalen och tog med sig den intagne.
Ledare • Publicerad 11 maj 2023
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Bara några dagar senare skedde ännu en rymning med avsevärt mindre dramatik. De två ungdomarna, båda misstänkta för skjutningar under den gångna vintern, var placerade på ett SIS-hem i Göteborg. Utan större hinder än ett staket som enkelt klättrades över.

Till Svenska Dagbladet (9/5) sade säkerhetsdirektören för Statens institutionsstyrelse (SIS), Christer Johansson, att de två inte var placerade på något av de hem med högre säkerhetsklass. Detta förklarar han med att det just nu är akut platsbrist.

Institutionsstyrelsens egentliga roll är en vård av unga med problem, oavsett om det handlar om allvarliga psykiska problem, missbruk eller brottslighet. Personerna som placeras utifrån den sistnämnda kategorin har på senare år ökat markant. I och med att unga brottslingar både är fler och numera ofta har kopplingar till gäng eller kriminella klanstrukturer är vårdhemmen inte längre tillräckligt säkra för att husera dem.

Platsbrist, hot och våld, samt rymningar som följer av nya grova brott har blivit ett återkommande problem på senare år. Sommaren 2020 skedde flera uppmärksammade rymningar från SIS. Säkerhetsbrister var norm snarare än undantaget. Vad som följde var en osäker och stökig situation för anställda och en rad rymningar. Det beskrevs då som något av ett uppvaknande.

Elisabet Åbjörnsson Hollmark, generaldirektör för Statens institutionsstyrelse, i samband med rymningarna 2020.
Elisabet Åbjörnsson Hollmark, generaldirektör för Statens institutionsstyrelse, i samband med rymningarna 2020.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Personer placerade för vård skulle skiljas från de som blivit dömda för grova brott och ungdomar som bedöms som säkerhetsrisker eller med hög risk för rymning skulle placeras på särskilda enheter. Kanske det blev marginellt bättre, men problemen är uppenbart långt ifrån lösta.

Rymningarna har blivit färre efter att säkerheten höjts. Men systematiska problem hänger sig kvar. Säkerheten är fortfarande otillräcklig. Ungdomarna har i princip fri tillgång till mobiler och kan hålla kontakten med sina gäng och med andra intagna.

Att hemmen för högriskpersoner är fulla känns igen från ett liknande problem inom fångvården. De fångvårdande myndigheterna är inte dimensionerade för dagens grova brottslighet.

Statens institutionsstyrelse klarar inte av att hantera riskerna. Regelverket som styr hemmen behöver ses över och ansvaret för de grova brottslingarna flyttas till fångvården. Regeringen har lovat att skynda på utredningen om att begränsa tillgången till mobiler för intagna. Vilket är ett viktigt steg.

Generellt behöver dessa unga personer behandlas utefter att de är en del av organiserad brottslighet. De misstänks och döms för grova brott. Inte ursinnesbrott som förknippas med ungdomar med känsloproblem, utan planerade mordförsök och vapenvåld. Riskerna, för både intagna och för resten av samhället, behöver tas på större allvar.

Pontus WesterholmSkicka e-post