Regel och undantag byts i invandringen
Regeringen gör rätt i att etablera en ny ordning för arbetskraftsinvandringen. Missbruket av systemen är omfattande och gör det svårare att lösa andra samhällsproblem.
Sverige behöver ingenjörer, programmerare och systemvetare från ett par länder. Sverige behöver jordbruksarbetare från Ukraina och bärplockare från Thailand. Utöver det finns nästan all väsentlig kompetens inom riket eller inom EU. Och det är Sveriges behov som skall styra arbetskraftsinvandringen.
Lagarna om arbetskraftsinvandring handlar alltså om relationen till länder utanför EES-sfären (EU plus ytterligare ett par länder). För att få uppehållstillstånd skall tjänsten man söker först ha annonserats på EU-gemensamma anslagstavlor och efter det kvarstå som tom. Trots detta är tidningsutdelare, snabbmatspersonal, städare och kockar ganska vanliga yrkeskategorier i listan över de tjänster med lägre löner som människor får arbetstillstånd för.
För ett par år sedan rapporterades om ett antal fall där människor betalat pengar till en arbetsgivare i Sverige för att denne skulle intyga att personen behövdes på arbetsplatsen och därmed kunna resa till Sverige. Inte sällan uppstod sedan en skuld som bara kunde lösas med arbete. En del av dessa olagliga upplägg har inneburit att människor levt i det som internationella organ som FN skulle kalla slaveri. En person som var förtroendevald för Socialdemokraterna i Ljungby kunde för ett par år sedan kopplas till denna typ av handel med arbetstillstånd.
Regeringen meddelade i går att man höjer gränsen för vilken lön som anses tillräcklig för att en tjänst skall accepteras som skäl till arbetstillstånd. Den nuvarande gränsen är på drygt trettontusen kronor eftersom det är vad som anses vara gränsen för att klara sig utan försörjningsstöd i vårt land. Den nya gränsen skall bli åttio procent av medianlönen, vilket i dag blir drygt tjugosex tusen kronor.
Det är en stor höjning men innebär sannolikt att de flesta ingenjörer, revisorer och andra kvalificerade yrkeskategorier förblir opåverkade. För de branscher som är beroende av låga löner blir situationen en annan. Ett ärligt samtal om dessa saker måste erkänna att reglerna för arbetskraftsinvandring varit ett sätt att kringgå Sveriges höga ingångslöner. För branscher som präglas av stora regelbördor och små marginaler har det varit en nödvändighet.
När pandemin hindrade jord- och skogsbruksarbetare från Ukraina att ta sig till Sverige kom larmrapporterna som ett brev på posten, och en politisk insats såg till att lösa situationen. Efter drygt ett år av Ukraina i det mediala rampljuset har dock de flesta nu insett att beroendet inte främst handlat om lågt löneläge, utan om stora kunskaper från ett imponerande jordbruk.
Den sortens beroende förtjänar en egen hantering, även om det utmanare den ena eller båda av de heliga korna höga lägstalöner och tung regelbörda för de gröna näringarna. Men det är viktigt att det etableras en ny regel i arbetskraftsinvandringen, när den är på plats kan man börja tala om undantagen.
