Regeringen stal ett helt år
Moderaterna använde sin tid i opposition väl. Det fanns signaler om det redan under tiden. Man såg till att få så mycket inflytande för sin politik som möjligt. Riksdagsutskottens utredningstjänster användes till att bygga vidare på regeringens utredningar som man inte var nöjd med, segrar i budgetomröstningar bäddade för de satsningar som man nu kan göra.
Det blev tydligt när justitieminister Gunnar Strömmer i går kunde presentera regeringens offensiv mot den organiserade brottsligheten. Satsningarna omfattar fem miljarder kronor, men bara drygt en av dem räknas på årsbasis. Det har funnits större reformer om man bara tittar på hur mycket pengar som avsatts för ändamålet.
Men denna reform har ett förarbete i Moderaternas tid i opposition. Förra hösten fick man igenom sin höstbudget. Det skedde tack vare stöd från Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Den budgeten har inte ändrats. Regeringen lyckades inte samla sig till en vårändringsbudget som kunde få stöd i riksdagen. Under hela sommaren fick den gamla högerbudgeten löpa på.
Det innebär nu att regeringen kan fokusera sina insatser. Strukturen är redan på plats och drygt en miljard per år läggs ovanpå detta.
Även det politiska innehållet i reformerna har förberetts länge. Man kommer att göra om brottsbalken för att få in ett brottsofferperspektiv. Många har redan försökt skärpa straffen för allvarliga brott, men domstolarnas tolkningsmodeller har hela tiden motverkat utvecklingen.
Den stora andelen av reformen är ökade medel till polismyndigheten. Drygt niohundra miljoner kronor av satsningen skall gå till att ge förutsättningar för att anställa tiotusen nya poliser. Det är ett enormt projekt. Kanske så stort att man kommer att närma sig den filosofiska diskussionen om huruvida det finns såpass många lämpliga personer i vårt land. Pliktmänniskorna växer inte på träd och pliktmoral är inte något som lärs ut på samhällsnivå i dag.
En viktig sak i satsningen är att man avstått från idén om att göra polisutbildningen betald. Det saknas inte sökande till landets polisutbildningar, de är väldigt populära. Istället verkar skon klämma i urvalsprocessen, de som väl tar sig igenom den har hög genomströmning på polishögskolorna. Energin borde riktas mot att genomlysa pliktverkets modeller för att välja ut polisstudenterna.
Det finns poänger med att betala polisers, sjuksköterskors och lärares studietid. Deras livslöner är sällan imponerande, men studielånen är beprövade och inte särskilt dyra. Att fastna i en utdragen diskussion om vem som borde få gratis utbildning och inte kan dock vara det. Den gränsdragningen kan skapa mycket bitterhet och komma i vägen för viktiga reformer.
Satsningen på polisen är stor men väl underbyggd. Framför allt visar den på vad man kan åstadkomma i rollen som opposition. Om inget drastiskt förändras i svensk politik kommer den modell som Moderaterna och Kristdemokraterna tog fram under de gångna åren att vara ett värdefullt studiematerial. Kanske får vi se Socialdemokraterna anamma en liknande strategi, när de väl stakat ut vägen framåt.
