Reträtt som hotar freden
Det militära framgångarna förvånande. USA hade dragit tillbaka sitt stöd för Sri Lanka sedan regimen år efter år negligerat de mänskliga rättigheterna. Nu framgår det vad som egentligen hände. Ett omfattande militärt stöd från Kina som även inbegrep stridsflygplan ledde till att de tamilska tigrarna en gång för alla besegrades, vilket häromdagen berättades i den brittiska tidningen The Independent.
Kina expanderar i Asien. Genom militärt bistånd till stater som Sri Lanka, Pakistan och Burma. Utvecklingen i Kina är inte entydigt negativ. Men de växande militära ambitionerna uppfattas som hotande av fredliga grannländer.
I Taiwan eller i Sydkorea, Japan eller för den delen Turkiet, Polen och Afghanistan skulle emellertid inte en svensk förändrad utrikespolitisk linje applåderas. De röd-gröna partierna har nämligen kommit överens om att vid en valseger kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser.
Men de amerikanska soldaterna i Turkiet, i Sydkorea eller i Japan befinner sig inte där som ockupanter. Deras närvaro bygger på frivilliga överenskommelser. Sydkorea och Japan ser de amerikanska soldaterna som en säkerhetsgaranti. Så betraktar också Estland, Polen eller Tjeckien de amerikanska soldaterna i Tyskland. Central- och Östeuropas stater har bönat och bett om att få komma med i Nato - det är ingen som tvingat in dem i försvarsalliansen.
Bara i Sverige betraktas den amerikanska närvaron som en del av en kapprustningsprocess - närvaron har i själva verket motverkat upprustning. Världen behöver färre och inte fler kärnvapen. USA har ett särskilt ansvar att minska arsenalen. Men de amerikanska kärnvapnen i kombination med närvaro har också hejdat stater som Sydkorea och Turkiet - och förmodligen även Saudi-Arabien - att skaffa egna förintelsevapen.
Den svenska oppositionens krav bygger mer på antiamerikanism än fredssträvanden. Dessutom talas det om en ensidig amerikansk reträtt. USA ska lägga ner sina baser, medan Kina således ökar sin militära pakt. USA ska lämna Afghanistan och Kaukasus medan, Ryssland bygger nya baser i Abscahzien och Sydossetien, för övrigt i strid med folkrätten. USA ska lämna Sydkorea, när Nordkorea blir allt aggressivare.
Även inom socialdemokratin har genom åren utrikespolitiken formats mer av diplomaters realism än av idealisters utopism. Nu kan en tydlig omläggning identifieras, helt oberoende av samarbetet med vänstern och miljöpartiet. I utrikespolitiken sker en radikalisering. Distansen till Nato ska förlängas. Mellanösternpolitiken förändras. USA-kritiken förstärkas. Kanske är det här som den politiska skillnaden mellan Persson och Sahlin är som störst.
Urban Ahlin, socialdemokraterna utrikespolitiske företrädare, försöker nu när kritiken kommer förminska skrivningarnas betydelse. Men riktningen kan ingen ta fel på.
