Röda reformer

Ledare Artikeln publicerades
Inrikesflyget håller ihop ett avlångt land men hotas av regeringens skattehöjningar.
Foto:Lars Pehrson/SvD/TT
Inrikesflyget håller ihop ett avlångt land men hotas av regeringens skattehöjningar.

För många räcker det med en röd dag per vecka. I tisdags firade vi nationaldagen och fick därmed två. Gårdagens utspel från regeringen får kanske ses som ett försökt till en tredje.

Man förklarade nämligen sin avsikt att driva igenom både bankskatt och flygskatt. I normala fall vore det inte konstigt att en regering faktiskt tar steg för att göra sina förslag till verklighet. Den senaste mandatperioden har dock präglats av slarviga utredningar, remissinstanser i uppror, slitningar mellan regeringspartierna och skrotade reformer. Regeringen har lyckats framstå som splittrad och handlingssvag. Dock utan oppositionens hjälp skall sägas.

Regeringen skickade i går förslaget om flygskatt till lagrådet viket innebär att det kommer att bli färdigt i tid för att bli en del av nästa budget. Skatten kommer att läggas på enskilda biljetter och kommer att bli kännbar för två grupper. Barnfamiljer som sparat ihop till en rejäl utlandssemester och de som bor på landsbygden och är beroende av inrikesflyget för att få arbete och relationer att fungera.

Ingen av dessa två grupper tillhör Miljöpartiets kärnväljare. De som gav partiet mandat i senaste riksdagsvalet är en av de mest urbana och välbärgade väljargrupperna. Flygskatten vänder sig till personer som vill att vi, eller snarare andra, skall sluta använda flyget som transportmedel och till personer som gärna flyger och kommer fortsätta göra det men som känner lite dåligt samvete över det. Men klimatomställningen kräver uppoffringar, i detta fall är det landsbygdbor vars regionala flygplatser äventyras och familjer med fler än två barn som får lägga om sina vanor. Övriga flygresenärer kommer kanske klaga men kommer framför allt bidra med en rejäl slant till statskassan.

Regeringen avser också driva igenom höjningen av resolutionsavgiften, den som kallas bankskatten. Nordea har som en av landets fyra storbanker hotat med att flytta huvudkontoret till ett annat skandinaviskt land om avgiften höjs. Storbanker förtjänar sällan medlidande men man kan förstå att just höjningen av en av EU:s högsta resolutionsavgifter är frustrerande. Finansminister Magdalena Andersson (S) har visat sig från sin kallaste sida i frågan om bankskatten och vill inte visa sig brydd av att kvalificerade jobb och skatteintäkter försvinner. Kanske har hon räknat ut att flygskatten kommer att fylla tomrummet efter Nordeas huvudkontorspersonal.

Regeringens föreslagna skattehöjningar omfattar också de hårt kritiserade förändringarna i 3:12-reglerna och sänkt brytpunkt för statlig inkomstskatt. I samband med att man skickar budgetförslagen till lagrådet skickade man också en debattartikel till Svenska Dagbladet. Regeringen uppmanar oppositionen att inte göra verklighet av sina hot om att stoppa dessa skattehöjningar i sin enskildhet. Det är inte en orimlig ståndpunkt, det har varit en god och ansvarsfull sed att budgeten antas eller avslås i sin helhet, men tidpunkten är illa vald.

De kritiserade skattehöjningarna, utom bankskatten, har det gemensamt att de slår mot fler grupper än vad som var tanken och att de kommer hämma Sverige. Om regeringen inte kommer med en mer ansvarsfull budget är det läge för oppositionen att samla sig bakom en egen.