Rösträtt för tioåringar?
Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson tar istället ett radikalt grepp och då går det som det går. Hon tycker det är dags att låta tioåringar få rösta. Det där med sexton år som hittills varit på tal är för mjäkigt.
Anledningen är att de annars blir hjälplösa offerlamm inför en kommande klimatkatastrof som deras föräldrar inte har samma skäl att ödsla kraft på att förhindra.
Man kan bemöta det där på flera sätt. Ett är att påpeka att hennes resonemang är självupplösande. Om klimatproblemen faktiskt skulle påverkas av att tioåringar fick rösta skulle legitimiteten i deras röst upphöra i den stund klimatfrågan lyckligen desarmerades tack vare politiken de understött.
Ungefär som om man skulle motiverat kvinnlig rösträtt med att kvinnor skulle komma att rösta för eller emot en viss hållning i abortfrågan. Om den hållningen sedan blev lag försvann plötsligt argumentet för kvinnors rösträtt.
Utvidgad rösträtt kan rimligtvis inte legitimeras utifrån de praktiska resultat det antas komma att få, utan för att det i så fall är rätt i sig alldeles oavsett det politiskt utfallet.
Men det främsta motargumentet är förstås att förslaget är rakt av knäppt. Petterssons vidare resonemang talar sitt tydliga världsfrånvända språk: Hon menar bland annat att ”..unga människor i dag i allt för stor utsträckning saknar politisk representation” och att ”Unga stängs till och med ute från den enda plats där de kan göra sig hörda politiskt – gatan.”
Talar vi om Sverige borde problemet med politisk representation vändas hundraåttio grader. Vi har för många människor som är för unga i beslutsfattande positioner. Sverige problem är snarast det motsatta än det Pettersson pekar på – vi lider av att vi har för få gamla människor med livserfarenhet i beslutande församlingar.
Och så stängs alltså unga människor ute från gatan? Av vem då? Någon slags ordningsmakt? Är det i något avseende svensk polis uppenbart brister är det ju i förhållandet till uppgiften att säkra gator och torg från urspårade sammankomster och upploppsmakare. Alltifrån ”Attac” till ”Reclaim the street” till dagens stora demonstrationer i öppet förakt för smittorisken har ju präglats av att unga människor tillåts göra precis vad de vill i det offentliga rummet, hur otrevliga och olämpliga formerna än är.
Faktum är att i mänsklighetens historia har väl ungdomar aldrig haft det så väl politiskt förspänt som in dagens Sverige. Att en kulturchef på en av landets största morgontidningar kan komma på tanken att föreslå att tioåringar skall ha rösträtt är ju i sig en bekräftelse på det.
